HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: ny blogg

  • FOTOPASSION.

    Imorgon blir det den gastronomiska fotopassionen. Tills dess blir det något helt annat.

    Vi fick för några månader sedan en låda med gamla och vackra diabilder – på glas. Jag visste inte att det fanns. Svartvitt när det är som allra, allra bäst. Det är en läcker känsla som infinner sig när jag håller upp bilden mot något vitt och får se människorna på bilderna. Vilka är de? Alla var så vackra förr med sina ståtliga hattar och underbara klänningar men trots det så kan jag inte låta bli att mysrysa en smula. Jag har ju sett alldeles för mycket film och har kanske en vildare fantasi än vad som egentligen borde få vara lagligt. De är inte bara vackra utan de ser även väldigt kusliga ut med sina mörka, intetsägande ögon, som på en diabild enbart är två vita hål. Mysrysigt!

  • I´VE GOT THE WHOLE WORLD IN MY HAND


    Kan det verkligen vara så enkelt?

    Insikt är vackert. Insikt är läckert. Insikt är fräsigt. Insikt är allt.
    Jag har hela världen i min hand.

  • RISBRÄCK HAR ALDRIG SMAKAT BÄTTRE

    I år skippar vi risbräck och går rakt på rispuckar istället, inte sant? Hur låter det inte med mörk choklad och chili eller mörk choklad och lime? Dynggott! Enkelt så att det förslår och tjusigt blir det. Lägg hela rispuckar i en skål eller dela dom lite slarvigt. Det är helt och hållet en smaksak. Mindre bitar brukar allt som oftast betyda att det är helt tillåtet att äta mer så BRYT.

    Jag testade lite olika smaksättningar idag och såklart blev den som jag endast gjorde en av den godaste. Limezest. Majgåwd vad gott det var! Jag tuggade så min nygjorda piercing i läppen höll på att flyga ut. Det ska tydligen vara smärtsamt att göra dumheter. Piercingen är förövrigt inte någon begynnande 40-årskris utan en helt normal handling av en 34-årig människa som har mycket att ta igen. Simple as that! Jag har gått ut hårt!

    Från piercing till polkagris. Snyggaste övergången?! Polkagris är jul. Jättemycket jul faktiskt och när den serveras tillsammans med choklad kan det aldrig bli fel. Så rispuck med polka. Gör det!

    Sist med inte minst. Chili, i detta fallet en chiliexpolsion! Det blir starkt men välsmakande! Saltet i explosionen gör det hela till en fullträff!

    Köp hem osaltade riskakor, mörk choklad (INTE tråkig blockchoklad) minst 70%, chili, polka, lime och annat som ni vill testa och sätt igång. Smält chokladen i vattenbad, doppa riskakorna och lägg dom på ett bakplåtspapper. Strö över valfri garnityr, låt det stelna. Hitta nu din favorit!

    Rispuck!

  • DET VACKRASTE JAG HAR

    Jag tycker att det är dags för en liten kärleksförklaring och ett litet erkännande. Det gör jag med ett gäng makabra bilder. Jag är lite skum i huvudet och tycker om den här typen av bilder. Kontraster. Vidrigt. Vackert. Någon kanske tycker dom är hemska, äckliga, osmakliga osv men för mig är dom ett enda stort leende. När jag tömmer en kamera och den här typen av bilder rullar upp på skärmen har jag ytterst svårt att sitta still och jag har ett flin från öra till öra. Hade öronen varit borta hade alltså flinet gått runt hela huvudet. Det är på den nivån.

    Hon på bilderna är dessutom det absolut finaste jag har. Lillasyster. Hon som får ställa upp på alla bilder, stackarn. I våras offrade hon sig för fotokonsten och badade i iskallt vatten innan graderna hade passerat  10 grader. Jag hade då aldrig gjort det men hon traskade i så glatt, nåja, endast iklädd ett vitt lakan. Mats visar en av bilderna från just det tagningen. Klicka här för att se bilden och jag kan garantera att hon fortfarande lever. Jag har visat dom förr men kände att det nog är dags igen. Rara rara unge! Tack för att du blivit min lillasyster, du anar inte hur mycket du betyder för mig, Johanna! Inte bara när vi fotograferar och försöker göra vampyrtänder utan alltid!

    En passion har blivit fler. Livet handlar inte bara om mat. Det är så mycket, mycket mer.
    Mi älskar dig, honung!

  • ALLT ÄR INTE ALLTID VAD DET SYNES VARA

    När jag läser på denna förpackningen så läser jag svart salt – lakrits och det betyder att det är just ett svart salt med lakritssmak. Inte konstigare än så. Någon annan läser naturligtvis det på ett helt annat sätt och blir troligtvis inte alls lika besviken som jag. När jag fick syn på den lilla, söta lådan med det fantastiska innehållet så hyllade jag det. Vilken grej! Lakritssalt liksom. Hur bra blir inte det på chokladdoppad kola?! Det kan ju inte bli annat än succé! Inte sant?!

    Den lyckan (nåja, så lycklig har jag inte varit men det ser bra ut i skrift) jag kände då lyckades jag hålla tills i går. Den, asken menar jag nu och inte lyckan,  har funnits i min ägo några veckor men jag har medvetet ställt den åt sidan för att använda det till julgodistillverkningen. Igår kunde jag inte hålla fingrarna borta och öppnade. Det skulle jag aldrig gjort! FLOPP! Det var inte alls något svart salt med lakritssmak där i utan vanliga, hederliga saltlakritsgodisar. Visserligen smakade de väldigt gott men det är ju inget svart salt. Buhu.

    Nu är frågan, hur ska jag lyckas göra mitt svarta salt med lakritssmak?

    Ni finner godisarna som inte är något svart salt på samma ställe där jag köpte den lakritssirapen, som faktiskt var just lakritssirap som jag använde där jag hängde glass (klicka på länken om intresse finnes), Chokladbutiken.se. Tycker man om saltlakritsgodisar så är jag helt övertygad om att det kommer bli en TOPP.

    Jag har äntligen börjat friskna till. Torrhosta och en näsa som är i klass med Niagarafallen har jag fortfarande men feber, peppar peppar, tvitvi, kasta salt, verkar ha begett sig bort. Feber är verkligen värdelöst, speciellt när det är en sådan variant som fintar och lurar i bakgrunden. När man tror att nu är det lugnt så slår det till ordentligt igen och man ligger där som en urlakad sill i sängen och det finns ingen i hela världen som har det värre. Idag är jag inte längre urlakad. Idag är jag bara en sill.

    Just ja, första advent är det också ja. Glad sådan till er. Här har vi missat det helt men jag har ätit två pepparkakor så jag är nästan med.

  • NÄR LIVET ÄR MITT

    Jag är sjuk fortfarande. Febern kommer och går. Jag har dumma, täta och jobbiga anfall. Hörseln sinar mer och mer men vet ni vad? Mitt liv är superkul ändå. Dom små glädjeämnena betyder så fantastiskt mycket för att orka med dagarna. Anfallen avlöser tyvärr varandra men ändå känner jag mig glad. Jag har funderat och funderat på hur det ens är möjligt och jag tror att jag kommit på det, förutom att jag tappat mycket i vikt så beror det dels även på alla fina vänner, nya och gamla, ni är sanslösa allihop men mest är det basket. Borås Basket. Ni förtjänar så många kramar, ni anar inte. Ni har gjort mitt liv till något helt fantastiskt. Det kan kanske låta barnsligt, fånigt, löjligt men då får det göra det, jag bjuder på det! Det spritter i benen på mig, jag vill spela, jag vill vara med! Tyvärr, i detta fallet, så har jag en självinsikt och inser naturligtvis att tillräckligt många år  från träning och matcher inte  gör några underverk för varken trepoängsskytte (vilket i och för sig aldrig var min grej) eller returtagningar men jag vill ändå! Varför måste man vara rationell hela tiden? Jag är dessutom kvinna men vaffan, på torsdag?

    Jag lever för tisdagarna, torsdagar som det blir nu, då jag placerar min rumpa på läktaren i Boråshallen. Naturligtvis minst 1,5 timma innan matchstart för att jag ska få ut så mycket som möjligt av det. Att jag har ont i ryggen, pga dom icke ergonomiska bänkarna på läktaren,  till måndagen veckan efter är inget att hänga upp sig på. Jag är så uppe i varv att jag väldigt ofta får ta ett straff i bilen hem efter match – anfall. Det är på något sätt värt det, det ger mer än vad det tar. Det ger mig ork att orka några timmar till. Helt fantastiskt vad basket kan göra mycket! För mig gör det just nu allt!

    Hörrni, Borås Basket – TACK! Eftersom detta är en fotoblogg/matblogg så får ni här största hjärtat i form av en rödbeta. Det är så vackert att en tår inte alls är konstigt.



    Det är med allra största sannolikhet inte sista gången jag glädjeskuttar här.

  • BLOGGRECEPTBOKEN 2011 TILL FÖRMÅN FÖR LÄKARE UTAN GRÄNSER

    Idag har den släppts. Bloggreceptboken. Klicka på länken för att ladda hem den! Att den är gratis gör inte saken sämre alls.

    Det är jättekul att jag tillsammans med 15 andra bloggare har fått vara med att göra den. Den är välgjord på precis alla sätt! Läs mer om det hos Fredrik – Who Cut The Cheeze?

    Så, klicka här för att hämta den! 

  • KNÄCKIG MARIANNE

    Får vi någon vit jul i år tro? Förra året hade snön kommit vid den här tiden. Det var inte lite snö heller. Vi kunde aldrig tro att den skulle ligga kvar så länge som till i mitten av mars. Det var helt otroligt. Snö är mysigt och den lyser upp mörkret en smula men det måste vara i rätt mängd. Över jul och en bit in i februari är bra, sen räcker det!  Det börjar dra ihop sig för de första flingorna, kan undra om de hinner komma till helgen alldeles lagom till första advent? Jag hoppas.

    Julgodis, det är väl lika bra att börja redan nu. Vi måste ju ha något gott att nalla på under tiden som vi julpysslar, inte sant? Mitt tips är då knäck. Det går verkligen inte att tröttna på. Smaksätt med olika godsaker och det blir om möjligt ännu bättre. Just dessa med Marianne hade jag på bloggen redan förra året men de kan gott få lite reklam igen. De är makalöst goda. Marianne gör hela grejen. Det krispiga, mintiga mot det söta, lite sega. Receptet är barnsligt enkelt, lika delar av alla ingredienser förutom smöret. Sätt igång bara. Så klart att du ska ha en stor burk redo till helgen. Fast det är klart, gör du den nu så kommer den ta slut tills dess men det hindrar ju inte att du kan göra en laddning till. Dom är helt klart försvinnande goda.

    För att göra det mycket enklare och mindre klibbigt så är ett tips att strö garneringen på i slutet, det är betydligt mycket enklare att hälla en slät knäck. Det blir ca. 70-80 stycken. Vill man inte ha Marianne så fungerar det även med polkagris eller hackad mandel. Testa alla vettja!

    (mer …)

  • FÖRÄNDRINGAR

    Detta är en matblogg med allt vad det innebär men bara för den sakens skull så behöver det inte alltid handla om det även om viktnedgång i mångt och mycket faktiskt handlar om mat. Nu följer jag ju ingen diet som bekant, jag har turen att gå ner i vikt ändå tack vare det där ”lilla” ingreppet för några månader sedan, snart fyra stycken. Jösses, tiden bara rusar iväg.

    Ibland tycker jag att jag går ner alldeles för lite och för långsamt men det är oftast på dåliga dagar då det mesta är jobbigt. Då är jag inte alls stolt för varje minushekto utan tycker att det borde vara 2-3 kg varje vecka. Jag verkar ha ställt in mig på 500-600 gram minus i veckan. En skön takt faktiskt även om jag som sagt kan tycka att det går lite för långsamt ibland. Jag vill bli av med mitt boll-face snabbare men det fungerar ju inte riktigt så. Tyvärr. De flesta dagarna är jag jättestolt över mig själv och tycker att livet är precis så toppen som jag vill att det ska vara. Idag är en sådan dag. Idag ser jag på mig själv med helt andra ögon även om jag fortfarande ser boll-face så ser jag mer. Jag finns ju där nånstans. Tänka sig!

    Det är ingen helkroppsbild men ändå så är det faktiskt idag som jag för första gången ser förändringen. Det är inte de dryga 30 kg som är borta som jag ser mest utan jag ser att jag är genuint glad. Jag känner mig genuint glad och det är ju helt fantastiskt att det också syns. Viktnedgången har gjort så otroligt mycket mer än mindre siffror på vågen, det har ju för tusan ändrat hela mig. Jag tvivlar inte längre på mig själv i samma utsträckning som förr. Det är en brutal skillnad. Jag ser inte längre ner på mig själv och jag gör inte heller narr av mig själv genom att försöka skoja bort allt jobbigt genom skämta om min vikt. Det skulle aldrig falla mig in!

    minus 10 kg till, sen kommer helkroppsbilden!

    Nu. Pigg. Glad. Ny. Frisk. Fräsch. 122 kg. Snudd på fjäderlätt.

    Då. Trött. Deppad. Tung. Mindre glad. Sjuk. Svullen. 152,6 kg vs. 139 kg. Svea håller samma vikt. 36 kg.

    Ikväll har vi varit på basket. Veckans höjdpunkt. Jag lever för den där basketen igen. Jättekonstigt! Återigen är jag inne i det med hull och hår, jag ser fram emot tisdagarna varje vecka (nästa vecka ändras det dock och jag får andra dagar att se fram emot). Då vet jag att jag sitter där i Boråhallen och lyssnar på skognissel och ser bollarna åka ”pôse i”. Idag fick vi, jag och min man,  VIP-platser och jag fick möjligheten att njuta en liten extra smula. Det är väldigt fina spelare att vila ögonen på. Star strucked? Jag?! Fnissa trodde jag inte ens att jag kunde men det var det inga bekymmer med. Stundtals var jag tillbaka till 15 år.  Så nära! Basket är en underbar sport på precis alla sätt!

    I morgon blir det julgodis.

  • I BRIST PÅ ORK BLIR JAG KNÄPP

    Jag har lyckats gå och bli sjuk. Förkylningssymptomen bara väller fram. Svullen i näsa och svalg, feber, öm i kroppen och trött. Jag har haft roligare dagar, helt klart. Jag orkar ingenting, jag ligger bara i sängen och ynkar. Sover jag inte så ynkar jag ännu mer. Nu på kvällen har jag lyckats hålla mig något sånär uppe men det är knappt. Jag skulle gjort kul goda saker med passionsfrukter idag men icke, det blev dumma saker istället.  Dom skulle blinka i otakt men det blir inte alltid som man tänkt sig och man kan inte alltid få som man vill men man kan alltid lära sig något nytt oavsett om man är sjuk eller inte.

    Nu är energin snudd på slut, jag ska använda den sista till en skål med glass (klicka på länken). Godnatt!