HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: ny blogg

  • KVÄLLSPROMENAD.

    Något som är mycket bättre nu när det är mörkt och kallt på kvällarna är kvällspromenaderna. Dom gör så att kvällskoppen med te smakar så mycket bättre. Känslan när jag kommer in med tillhörande svinkall näsa efter en timmes promenad är ljuvlig. Bara vetskapen om att duschen och den stora koppen med varmt te kommer att göra underverk med både kropp och själ är fenomenal. Det är svårslaget.

    På bilderna visas ett av favoritteerna. Ett frukt-te från Suki tea. Äpple och mint i en klockren kombination med en doft som sprider sig i hela huset. Att det dessutom är vackert att se på gör inte saken sämre.

    Nu ska vi släcka ner Rud. Godnatt och dröm sött.

  • PAJEN. DAGEN. JAGEN.

    Här är den. Pajen som jag malt på om i dagarna två, kanske tre. Det blev en smak till utöver blåbär och fikon. Citron fick flytta med och som bekant så är blåbär och citron en match made in heaven och då kunde det alltså inte alls bli fel. Pajen gjordes, eller bakverket alt. bakelsen kanske är mer rätt eftersom jag egentligen inte tycker att det kan kallas paj om inte fyllningen är gräddad men det är jag det, vad ni väljer att kalla det är helt och hållet upp till er. Det primära är att det var gott. Redigt gott. Syrligt, lite sådär att det drar i munnen och sött på ett sätt som får smaklökarna att dansa svansjön.

    Igår var vi på bio och jag lyckades inte se färdigt filmen vilket inte är något nytt under solen alls. Jag tror inte det finns någonstans i hela världen som jag somnar så skönt som i en biosalong. Tintin var ohyggligt sövande men jag lyckades hålla mig vaken åtminstone första timmen, och det ska jag ha stor credit för, sen knackade John Blund på min axel och jag vaknade senare av en make som tyckte det var väldigt humoristiskt att joxa med mina 3D-brillor som naturligtvis hade hamnat på sniskan. Så har vi det. Eller jag det!  3D är förövrigt äckligt överskattat. Jag fixar det inte alls. Mina ögon kan aldrig fokusera och släpper jag blicken från filmen, bara för någon sekund, är jag kokt och ögonen far runt som om dom aldrig har gjort något annat. Nä, film ska ses i 2D. Punkt.

    Jag tänkte börjat dagen med att vara ambitiös och putsa fönster men valde att tömma diskmaskinen istället och vips så var det ambitiösa borta och jag placerade rumpan på stolen vid datorn och här är jag nu och kommer troligtvis att vara här hela dagen. Det blir ju ändå snart mörkt och då blir alla fönster rena igen. Även golven blir rena vid mörker. Det är perfekt, vid mörker är vårt hem kliniskt rent. Jag vill ha mörkt jämt.

    (mer …)

  • IDAG HÄNDER DET.

    Pajdegen som legat i kylen och väntat på ljuset ska äntligen få bli till. Smaksättningen är den som syns på bilden. Jag har ingen aning om resultatet, det återstår att se lite senare idag om det över huvudtaget blir ätbart. Fast, hur fel kan det bli? Paj – gott. Blåbär – Gott! Fikon – GOTT! Det finns inte ens på kartan att det kan bli knasigt.

    Idag skulle jag egentligen åkt till Öland för en glöggkväll men fick ge vika för min förbannade sjukdom som ställer till det.  Jag är inne i en period med alldeles för mycket anfall så att sätta sig bakom ratten och köra skulle vara helidotiskt. Hade Mats åkt med så hade det varit lugnt, då slipper jag ju köra men så gick det inte att lösa eftersom vi har alla våra fyrfotade vänner här hemma som behöver sitt. Jag fick helt enkelt acceptera läget och stanna hemma. Vi försöker göra det bästa av situationen och ska tillbringa dagen i trädgården och lite senare ikväll ta en tur till kyrkogården  för att tända ljus hos mamma. Ikväll är kyrkogårdarna det vackraste som finns.

    Ta hand om er.

  • SABLA, ÄLSKADE MÖRKER.

    Jag skulle bakat paj. Jag skulle fotograferat min äppelsylt. Jag skulle. Jag skulle ha gjort så mycket men jag hann inte. Mörkret hann före.
    En morgon och förmiddag med täta anfall sätter sina spår så jag har mest legat i sängen och glott antingen i taket eller i telefonen spelandes Wordfeud. von Skräphög är namnet för den som är intresserad.

    Eftersom mörkret kom så blev det inga bilder. Pajdegen ligger kvar i kylen och sylten står jämte och trängs. Trots att jag har en kamera som fungerar i väldigt mörka förhållanden så tycker jag inte att det blir bra alls och låter därför bli. Photoshop fungerar alltid däremot och istället för en ny bild på sylten så blir det en gammal bild på något helt annat nämligen en av väggarna i vårt kök. Väldigt distraherande bild men när blicken har slutat att flacka och då också stabiliserats så ska ni kunna tyda ett recept och tillvägagångssätt på en väldigt god sylt. Se till att inte mosa för hårt. Sylten ska vara bitig. Punkt!

  • IDAG HAR JAG INTE TÄNKT.

    Snubbla. Prata trasigt. Göra fel. Sladda i gyttja. Min dag i några enkla ord. Ingenting har gått min väg.

    Jag fick i morse även för mig att baka något med päron. Det skulle vara bakat med ett päron av högsta klass. 10 kronor styck! Aldrig att jag har köpt ett päron för så mycket pengar. När jag igår såg dom på Ica så plockade jag på mig som jag alltid gör när jag tar frukt eftersom jag trodde att det var 9.90:-/kg som märkningen oftast brukar visa men så var det inte denna gången och tur var väl det att jag blev ”varnad” och jag la därmed tillbaka 5 päron. Inget päron kan väl vara så gott att det kan vara värt 10 kronor?!

    Gott var det absolut men det var inget märkvärdigt alls. Det smakade päron. Var saftigt. Precis som andra, vanliga, normalprisade päron.

    Jag fick nån knäpp om att baka en ”upponervänd” kaka liknande tarte tatin fast modell mindre och med päron istället för äpplen och med lite andra ingredienser. Bla. chokladgranola. Alltså, inte alls någon liknande tarte tatin. Det blev så brutalt sött och även om bakverken blev alldeles bedårande så kan jag inte, rakryggad, erkänna att det var speciellt gott. Jag får nog fila en hel del på det där receptet. Jag är fortfarande sockerspeedad, 3 timmar senare.

    Tanken var god. Det är alltid något. Det blir inte alltid som man har tänkt sig. 

    (mer …)

  • MÅNDAGSKÄRLEK.

    Det är så ohyggligt grått här ute på landet. Dagar som denna behövs det färg och det ger jag er i form av en länkning till en fantastisk blogg med underbara bilder med tillhörande recept och text. Det är precis sånt här som jag mår bra av och min förhoppning är att jag med länken även kan få någon annan som behöver lite uppmuntran och därmed bli gladare i själen.

    I shot the Chef är helt på engelska och är det så att du har lite problem med att förstå det språket så säger jag grattis. Använd Google translate och du kommer få dig ett gott skratt på köpet. Översättningarna kan ibland halta en smula för mycket men vad gör väl det när det kan få en att dra på smilbanden.

    Nu är det hög tid att komma på vad vi ska äta till middag här i det Ljunggrenska hemmet. Vi ser lika frågande ut bägge två på frågan om vad det ska bli till middag. Ett vardagsproblem som kan vara svårt nog att lösa.

    Vad serveras på er tallrik en dag som denna?

     

  • MORGONJUICE TILL KVÄLLSMATEN

    Bättre sent än aldrig. Frukost till kvällsmat. Med en timme extra så är hela dygnet skruvat så då spelar det ingen roll. Gör det du vill, när du vill! Det är ändå mörkt ute.

    Jag tycker mycket om mörker och är långt ifrån mörkrädd. Jag njuter i mörker men till och med jag tycker det är tråkigt att det blir mörkt och dystert redan innan klockan slagit 15. När det dessutom regnar så att även jag som hörselskadad hör smattret mot förnsterrutorna, då är det inte speciellt kul längre. Dagar som denna, jämngrå, behöver jag färg och därför passade jag på att starta dagen ordentligt färgglatt.

    Råsaftscentrifugen aka juicemaskinen plockades fram tillsammans med en hel drös av olika citrusfrukter. Egen juice. Sockerchock enligt vissa, upplyftande enligt mig. Egen juice är inget man gör varje dag, eller inte jag i alla fall, eftersom det går åt en hel del frukt för att fylla två glas och så mycket frukt har vi sällan här hemma. Men idag så, då trängdes citrusfrukterna på köksbänken. Även en perfekt mogen mango åkte med ner.

    Jag kunde inte få en bättre start på dagen.
    Nu är det dags för oss att trotsa mörker och regn – Hjördis och Svea behöver sin kvällspromenad. Allt som oftast är det roligt att vara jag. Just nu? Nej.

    Tur att det finns mer juice.
    (mer …)

  • ALDRIG ENSAM. ALLTID NÅGON.

    Foto – Mats Ljunggren – www.MatsLjunggren.com  Redigering och jox – Helena Ljunggren

    Jag letade fram min gamla brudklänning från 2006.
    Att trasha min brudklänning är något jag funderat på i några år men jag har inte varit redo, eller är inte redo på långa vägar men det hade varit lite läckert. Jag är inte så modig även om jag vill vara det.

    Idag var troligtvis sista gången jag kunde ha den. Den hängde som en säck. Alldeles för stor. Ett vitt lakan, som knutits hårt över bröstet, höll den på plats. Jag vågade mig på trash-light vilket betydde att den blev lite smutsig längst ner. Jag är ett bad ass. Helt klart!

    Det behövdes bara en bild.

  • GASTRIC BYPASS-BAKAT.

    Det sötaste jag någonsin sett. Muffins i ”ketchupburkar” från McDonalds. Att jag aldrig har tänkt på det innan. Så himla rart och det såg så mysigt ut med dom små rackarna jämte dom mer traditionellt stora bakverken. Gastric bypass-muffins (cupcakes) blev jag bjuden på när vi hälsade på vänner i Göteborg förra veckan. Underbara bakverk! Goda var dom också, till råga på allt! Något recept har jag inte men jag gissar att det är vanliga, hederliga chokladmuffins med en frosting gjord på smält, vit choklad och färskost. Sött, syrligt och gott! Att de var så små gjorde dessutom att jag faktiskt kunde äta två!

    Idag har vi verkligen tagit helg. Vi gick morgonpromenaden riktigt tidigt och vi såg till att gå  längre än vad vi brukar så att vi sedan kunde sitta inne och göra ingenting utan att ha dåligt samvete. Så, här sitter vi nu och gör ingenting. Lunch har vi precis tuggat i oss och alldeles strax så bär det av mot sängen, boken och med en tillhörande tupplur. Utan tupplur fungerar inte jag. Inte på något sätt faktiskt. Det är inte bara humöret som sviktar om den missas utan rent fysiskt så orkar inte min kropp med hela dagen. Jag får värre tinnitus och yrseln blir oftast jobbigare. Jag blir dessutom väldigt orolig och ”ångestig” i kroppen. Det är precis som att min kropp måste ladda på batterierna som bara håller ett par timmar i stöten.  Det är tur att det finns något som heter tupplur och att jag är så väldigt bra på att praktisera det.

    Hoppas att ni alla har en fantastiskt fin lördag på precis alla sätt. Kram på er!

    Boken Monster av Micael  Dahlén är vad jag läser nu. En bok om om 5 av världens ”största” mördare. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den än förutom att jag älskar fodralet. Pärmen, trycket och färgen är fantastiskt snyggt. Och att sidonumren är med romerska siffror gör det hela om möjligt ännu bättre. Jag älskar när utsidan är lika välarbetad som insidan. 

  • SPAGETTI. KÖTTFÄRSÅS. MIN MAN.

    Min man lagar väldigt sällan mat. Inte för att han inte kan eller inte har någon lust utan det blir bara inte av. Jag hör till den skaran av människor som fullständigt avskyr, AVSKYR!, ”man/kvinnaskämt” där man gör narr av det motsatta könet. Det är så hela jag kokar. Det går en våg av det på Facebook och även om jag vet, eller hoppas innerligt, att det är på skoj så kryper det i mig. Om det nu är så illa att mannen inte kan tvätta, eller att han aldrig tvättar eller att han inte märker när det är städat (osv osv osv), så är det väl dags att säga ifrån, byta eller leva själv. Jag äcklas av det. Så mycket att jag får problem att förklara det i skrift.

    Nåväl, nu var det inte meningen att jag skulle elda upp mig utan meningen var att skriva om Mats mat. Som sagt, det är inte ofta det händer men det är inte något som stör mig alls. Vi lagar mat när vi vill. Enkelt! Något som jag kan längta ihjäl mig efter är hans köttfärssås. Den är oslagbar! Den är så fantastiskt enkel men så vrålgod som det bara är möjligt. Den innehåller i stort sett ingenting så den är även väldigt billig. Det kan inte bli bättre. Eller hur?

    Idag kom suget. Oturligt så är han på jobbet och kunde därför inte vara rar och göra det åt mig så jag fick ta tag i det själv. Jag lyckades! Jag gjorde dessutom som Mats alltid gör, det som jag brukar undvika, jag hyvlade över lite parmesan. Åh hjälp så gott! Jag kunde själv.

    För att avsluta i ren Facebook-anda – Nu behöver jag honom inte ens till det.
    Uäck! Vedervärdigt.

    Tack för att du finns, Mats!

    (mer …)