En fotografisk matblogg
Huvudvärk. Kall. Trött.
Det är inte mycket annat än choklad som hjälper. Eller, jag kan intala mig att det hjälper. Åtminstone lite. Yttepyttelite. Egentligen är det att lura sig själv men ibland mår man faktiskt bra av att ha ett glas med varm choklad i handen. Att chokladen sedan innehåller allehanda onyttigheter är inget som vi egentligen behöver prata om. Låt chokladen tysta mun!
Vi gjorde ett ett litet experiment i somras. Att vi skulle glömma av det i skafferiet var inget som vi hade någon som helst plan på men så blev det.
Experimentet gick ut på att blanda den skvätten vodka vi hade kvar med bären som växte på buskar och träd i trädgården. Trädgårdsvodka! I med bär i en burk med tätt lock. Röda vinbär, hallon och tidiga körsbär. I med en halv matsked socker och sen på med vodkan. Stäng locket och ställ mörk och svalt. Glöm gärna bort det i några månader för det gör absolut ingenting.
Hur det blev? Mats blev helt klart nöjd vilket i och för sig inte är något ovanligt. Jättegott. Dom sura körsbären gjorde sitt och likaså sockret.
Tänk, hela 1,5 dl. Jag borde lyckas hålla på sommaren ända tills nästa sommar. Så mycket alkohol dricker jag.
Idag är en pyjamasdag. Jag har inte gjort något alls med undantag för morgonpromenaden med hundarna. Jag har bara eldat, frusit, yrslat, eldat lite till och frusit ytterligare. Jag gissar att det är en fina helgen som betalar sig. Det går bara inte att ha det för bra för länge. Jag får helt enkelt vara glad för det lilla.
Vilken helg! Vi skulle inte göra någonting alls men det enda vi har gjort är någonting och det gör mig så fantastiskt glad. Vilka människor vi har i vår närhet. Vilka vänner! Heltossigt. Och min meniere har hållit sig i schack. Helt heltossigt.
Igår, lördag, åkte vi hemifrån klockan 11.00 för att åka och hälsa på mamma och hennes grav. Jag tyckte att hon behövde lite besök. Det regnade och var så förbaskat grått så jag ville göra hennes dag en smula bättre, vart hon nu än befinner sig. Nu blev det bara i tanken eftersom det var mer regn än grått när vi passerade kyrkogården så det blev en tur till vänner i kyrkogårdens grannby istället. Fika är ett ypperligt sätt att göra ingenting på. Vi skulle bara vara borta i max två timmar. Sen skulle vi fortsätta att göra ingenting, fast då hemma i vår egen lilla vrå istället.
Vi höll tiden. Nästan. Med ca en timme att köra in begav vi oss hemåt. Eller ja, till vännerna i vår egen grannby eftersom vi bjöd in oss på ännu mer fika. Fika är att göra ingenting. Det lärde vi oss väldigt fort. Det stannade inte vid fika utan det blev även middag och på detta så blev det även päroncognac/päronkonjak/Xanté till Mats. Våra två timmar var gott och väl passerade. Vi gjorde absolut ingenting. Vi parkerade bilen vid garaget i natt 00.38. Då var vi åter hemma i vår lugna vrå, dock ca 11,5 timme senare än vad vi hade tänkt från början. Vilken underbar dag!
Idag svidade Mats om till Glenn och vi begav oss till Göteborg där vi träffade fler vänner och vi fikade ännu mer. Jag älskar att göra ingenting. Fy, vi har det för bra helt enkelt!
Och som inte det vore nog. När vi idag parkerade vid garaget, något tidigare än i natt, så hängde det en ny stekpanna på garagedörren. Som sagt – FÖR BRA!
Äppleglass med cookie dough, eller kakdeg om man hellre vill använda sig av det, med smak av kanel. Smakkombinationen som aldrig blir fel. Äpple och kanel är som gjorda för varandra. Mina öländska äpplen som jag fick med mig hem från skördefesten blev inte bara torkade utan dom blev även till en sylt. Med sina bitar så slår den ut det klassiska äpplemoset med hästlängder. Det händer liksom något i munnen.
Cookie dough, kakdeg, är något som jag alltid har varit enormt svag för. Det är lite salt mitt i det söta. Helt perfekt. Ben & Jerry-glassarna innehåller massa, massa sånt gott men det kostar därefter så varför inte göra sin egen? Det är inte svårt alls. Gör man inte åt allt till en glass så är det bara att låta den ligga i frysen, i en burk med lock, tills nästa glass ska göras. Det blir inte liggande i frysen så länge!
Nu är det fredag och jag har stämplat ut. Strax ger vi oss ut på kvällspromenaden innan vi drar ner mörkläggningsgardinerna, tänder ljusen och tar helg på riktigt i soffan med någon bra film. En kväll helt i min smak.
Ha en underbar kväll alla, med allt vad det innebär.
ps. Ljuset är A & O vid fotografering. Jag lyckades inte med A & O idag. Det blev som det blev. ds.
(mer …)
Jag vill börja med att tacka er läsare för alla otroligt fina kommentarer jag får. Jag växer flera centimeter även om jag tycker att mina 181 räcker och blir över. Ni är underbara!
Nu är det dags att visa sött igen. Det kan ju kanske tänkas lite konstigt när jag nu är ”magsäckslös” att jag visar så mycket sötsaker men bara för att jag inte kan äta det betyder det inte att andra inte kan. Jag tycker om att bjuda på sötsaker. Just detta receptet är något som legat på hårddisken ett bra tag. Jag gjorde det för att ha med det i Inzpira Magazine så jag har hållit på det ganska länge. Det är nog säkert inget nytt, det finns troligtvis en uppsjö av liknande eller lika recept på nätet men vad gör väl det, bra saker ska spridas. Från alla håll och kanter. Inzpiras nya magazin kommer föresten ut om en knapp vecka, 25 oktober. Fler recept med tillhörande bilder finns med i den och mycket, mycket mer!
Man behöver inte ha färska jordgubbar, det går bra med frysta också. Det går med allt. Ta vad du vill ha på. Jordgubbar, blåbär, hallon,banan, päron…variationerna är oändliga. Ta det du känner för. Hyvla över choklad, hoppa över choklad. Servera med glass eller utan. Fast, med glass gör allting bättre. Jag lovar!
Nu till något helt annat – Matbloggspriset 2011. Nu är det dags igen för oss att rösta fram årets bästa mat/bak/dessert-blogg. Klicka på bilden för att komma till sidan där du kan lämna din röst på den bloggen som du tycker förtjänar att vinna. Det finns många otroligt fina och välkomponerade bloggar i Sveriges avlånga land. Rösta på den blogg som ligger dig varmast om hjärtat.
Nu är det dags att släcka ner Rud på södra Säm. Vi lyckades ta en tupplur mellan 17 och 18.30 så jag gissar att det kommer vara två som kommer få problem att somna. Det är bara att ställa in sig på att vända på kudden några gånger. Nån gång ska väl dom gröna stängas för dagen, på ett eller annat sätt. Godnatt.
Jag vill skriva mycket om just glädjen att få tillbaka livet, så idag blir det inte mycket matprat. Gastric bypass-operationen är det bästa jag någonsin har gjort i mitt liv! Jag kan inte säga det nog många gånger.
Att jag mått dåligt över min vikt är inget som jag någon gång känt att jag har gjort men nu inser jag. Just nu mår jag så fantastiskt bra. Allt börjar bli roligt. Jag vågar, jag kan och nu till det absolut bästa – JAG VILL! Jag har aldrig haft en sådan vilja som jag har nu. Livet börjar bli spännande igen!
Jag undrar vart det ska sluta. Jag har ”bara” tappat dryga 25 kg men redan nu har jag förändrats, hur kommer det då bli om 50 kg?! Jag kommer få det bästa livet. Tveklöst!
Förr, när jag gick utanför dörren, så tog jag automatiskt på mig min mask. Glada Helena! Att ha en mask är bra, man slipper visa sitt rätta jag. Jag var alltid ”glad”. Att inta en försvarsställning är viktigt om man i grund och botten är osäker. Jag kände att alla tittade på mig. Jag sa alltid ”Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker” men vad jag egentligen gjorde var att jag läste in allt negativt. Jag var fetast, fulast och alla pratade illa.
NU, oavsett vart jag är, så är min mask undangömd. Jag är idag glad på riktigt. På riktigt! Jag tänker inte längre på något försvar. När jag är ute är jag så stolt och naturligtvis ser alla människor det så idag är det inte några negativa blickar jag läser in. Allt är positivt. Även om jag inte vet, tyvärr, vad andra tänker så ser jag bara att dom är imponerade av att jag har lyckats med det jag har gjort. Det är skithäftigt för att tala klarspråk.
Igår tog jag tillbaka en stor del av mitt liv. Basket! Det har en gång i tiden, under väldigt många år, varit mitt liv. Men i takt med att vikten har ökat så har jag dragit mig längre och längre ifrån. Tills i går.
När jag satt där på läktaren i Boråshallen och hörde gnisslet av skorna på planen så kom tårarna. Vilken känsla! Som jag har saknat det. Förr har jag inte orkat gå och titta och ha masken på mig men nu skiter jag i den. Det pirret jag kände då, när jag satt där och tittade på taggade basketspelare som gör det som dom är absolut bäst på och gnisslar med sina skor för min skull, är så mycket bättre än en fakemask. Det kan låta överdrivet men igår levde jag. Jag tog tillbaka livet. Jag gjorde det jag är bäst på – Jag var mig själv!
Jag är fortfarande helt lyrisk. Tänk att något så lite som att se en basketmatch kan göra så mycket. För mig är det idag allt.
Jag kommer att sopa mattan med livet!
Ingenting har fått mitt humör att vända idag. En riktigt jobbig dag med allt vad det innebär. Det går upp och det går ner för alla och för mig har det gjort en djupdykning modell brutal. Jag kan inte för mitt liv förstå vad det beror på. Ångest, oro och ilska blandas om vartannat. Det är en sanslös röra! Jag har försökt sova bort det, prata bort det, äta bort det men inget vill. Det gör ont. Sova går inte för det bara maler, prata går men hundarna undrar vem jag pratar med och blir helstressade därför bör jag hålla tyst, äta går ju som bekant inte heller eftersom det tar tvärstopp. Ibland är det svårt att vara jag.
Strax efter lunch tröttnade jag rejält och bad min älskade Mats att försöka komma hem tidigare eftersom jag, vid det laget, mer eller mindre tuggade på knäskålarna. Han är det enda som kan hjälpa. Rar som han är så kom han naturligtvis hem så fort han bara kunde. Den tryggheten önskar jag att alla hade. Det är det som gör att jag älskar varje sekund med honom. Underbara människa. När jag väl visste att han var på väg hem så lyckades jag på något sätt placera tankar, ångest och oro lite åt sidan och ägnade mig istället åt att baka bröd.
Jag la ner all ångest, ilska och oro tillsammans med frön, nötter och frukt. En makalös blandning. Det behövde inte jäsa, bara att klabba ihop, dänga ner i en form och skicka in i ugnen. Sula in det bara! Så, här är mitt ångestbröd. På med rejält med smör och sätt igång att tugga.
En sak till. Fikon kan vara det absolut godaste som finns.
Kladdkaka. Det blir inte mer mainstream än så men det blir inte mycket godare heller. En seg kladdkaka är svårslaget. Faktiskt. Just denna kakan blev helt perfekt, inte ett endaste litet fel fanns det. Jag gjorde den helt utan timer dessutom. Den var färdig när den var klar helt enkelt.
Idag är dagen. Kroppkakedagen. Vi har bestämt oss för att göra vita kroppkakor istället för dom grå, öländska. Det blir gjort på kokt pressad potatis. Jag hoppas så väldigt mycket att det kommer smaka bra. Det har börjat helt okej. Fyllningen skvallrar om succé. Den smakade precis så tipptopp som den ska göra så nu är det bara resten kvar. Hålla tummen!
Kladdkaka var det ja. Våga vara lite mainstream.
(mer …)
Första året. Inget krångel. Jag tar en tugga från det frostbitna päronet. Mitt päron. Mitt träd. Godmorgon.
