En fotografisk matblogg
Färskpressad apelsinjuice kan vara det absolut godaste som finns. När apelsinerna är saftiga och söta är juice oslagbarbar. Pressa i 1 citron på 5-6 apelsiner och det blir en perfekt syrlighet. Det här är sådant som jag behöver ha varje dag. Tror jag!
Frittata. Omelett. Tortilla. Det sistnämnda har jag aldrig fattat men så kallas det i min familj när det är omelett med potatis. Tortilla är ju tortilla och omelett är omelett. Jaja, man kan ju inte begripa allt.
Oavsett vad du väljer att kalla den så ha aldrig bråttom när den görs och överarbeta den för guds skull inte. Häll äggsmeten i pannan, sänk värmen, skrapa in lite längs med kanterna och sätt sedan på ett lock och låt den stå på svag värme och ”stanna”.
Det här en tjockis till omelett. Med stekt färskpotatis och vårlök fick den bli min frukost och sedan även min lunch. Den är gjord i en stekgryta och den låg länge och gottade sig där på lägsta temperatur under locket.
Det blev endast en bild innan jag klantade mig och skickade min kamera i golvet med en väldig fart. Det finns nog ingen som räknar pengar snabbare än jag när det händer. Banken kan slänga sig i väggen. Den är testskjuten och verkar fungera som den ska men huvudvärken som kom bestämde att jag fick vara nöjd med en bild. Orkade inte och hoppades på det bästa. Det gick sådär med det men det är bättre än inget. I vanliga fall så landar det nog på en 60-70 bilder under varje maträtt. Man vet ju aldrig, det kan ju finnas någon som är bättre än den andra. Se det som ett tips, skjut av så mycket du kan och orkar!
Nu ska jag jag ta min huvudvärk och dejta Jack Reacher resten av dagen. Lee Childs karaktär är det absolut bästa som har hänt mig. (mr Grey kommer väldigt tätt efter). Det är kärlek!
När jag är uttråkad och helt utan fantasi brukar jag allt som oftast dra fram ingredienser till muffins. Detta bakverk som går att variera i det oändliga. Det är snabbt och enkelt. Alldeles perfekt för den lilla stunden som tristessen håller i sig.
Här är det kokos och citron som trängs tillsammans med en ”chokladboll” (märket är Rafaello, nån krämig historia med nöt i mitten) som trycktes ner i smeten innan plåten skickades in i ugnen. Den bakas då in i ”muffinet”, smälter en smula för att sedan stelna till igen när det svalnar. Gott!
Söndagen gick i kokos-tecken. Kokosglass (glass-sorbet) med ananas och kokosmaränger av äggvitorna som blev över efter glasstillverkningen. Nu behöver jag inte mer kokos på hela året. Nöjd så.
Glass och maräng dyker upp vid ett senare tillfälle.
Söker du efter en krämig glass? En glass som är len? En sådan glass som är enkel? Då har du hittat alldeles rätt. Det kan liksom inte bli mer rätt än så här. Den här glassen kommer få dina smaklökar att sjunga högt och länge. När maken smakade rullade ögonen i ansiktet på honom och han viskade nästan fram ”det är är det lenaste jag någonsin smakat, är den på riktigt?” Det är ett tecken som är svårt att inte ta på allvar.
Om man har en burk kondenserad sötat mjölk i skafferiet och man inte riktigt vet vad man ska göra med den så ska man alltid använda den till glass. Se det som en regel! Eller, vi säger så här, gör aldrig något annat än glass med kondenserad sötad mjölk. Okej?
Jag har inte smaksatt den med något annat än en gnutta vaniljpulver så man kan säga att det är en vaniljglass fast modell de luxe. Att jag ripplade i världens bästa kolasås gjorde det hela till en symfoni. Det här går inte att misslyckas med, det är en omöjlighet. Har du aldrig gjort egen glass men står i startgroparna för att göra den första är mitt råd att göra denna. Du kommer aldrig vilja köpa glass igen!
Så, ta fram den där burken med den kondenserade mjölken och sätt igång. Äggvitorna du får över ska du inte slänga, dom tar vi hand om i nästa inlägg och recept.
Med en grillad kyckling kan man komma långt. Här är en enkel och väldigt god pastasås som fungerar alla dagar i veckan. Vardag eller fest spelar ingen roll. Det går att göra mycket och det är inte heller några större pengar som behöver läggas på ingredienserna.
Mer än så behövs inte.
Smaklig måltid.
Söndagsbaket bestod av en stor kanelbulledeg. Jag visste inte alls vad jag ville göra med den. Det enda jag visste var att jag ville inte göra klassiska kanelbullar. Jag ville göra något rejält och rejält det blev det. En krans, fylld till toppen med smör, socker och kanel. En deg blir två kransar. Ät upp, frys in, ta med till jobbet. Åt går den, det är jag tämligen säker på.
Idag är det som bekant våffeldagen och jag går per automatik in i någon form av anti-våffla (har en tendens att göra det mot det mesta faktiskt. Så är det att vara positivt inställd till allt) och tänker då rakt inte äta våfflor för att det står i någon almanacka. Jag äter när jag är sugen och det är jag inte idag. Än. Skulle jag mot all förmodan bli det så blir det inga klassiska utan det blir belgiskt för hela slanten. Tjockare våfflor är godare, det är liksom lite mer, lite bättre och mycket roligare på tallriken.
Våfflor med körsbär och körsbärssirap
Våfflor med banan, blåbär och sirap
Äter du våfflor idag om ja, varför äter du våfflor idag?
Vill önska alla en skön vecka med allt vad det innebär. Så var det där här med recept på kanelbullekransen. Som vanligt så höftar jag i både mängd på ingredienserna och på tiden som den gräddas i ugn. Inga garantier finns alltså. Jag försöker återge så mycket jag bara kan.
Jag fortsätter sörja. Uppkast i Stadium Arena, Norrköing om en timme och här sitter jag. Varför?! Hela dagen har gått åt till att försöka komma på hur jag ska lyckas komma iväg helt utan resultat. Ibland är livet för orättvist för att ens vara tillåtet. Jag är övertygad om att de i Norrköping kommer att få ”kvällen i sitt liv” och det stör mig att jag inte får vara med och dela det på plats.
Eftersom jag tyckt mer eller mindre synd om mig själv hela dagen så fläskade jag på med en hamburgare till lunch. Nu ska jag inte försöka lura varken mig själv eller andra att jag lyckades med konststycket att smäcka i mig hela men jag kämpade väl. Det ska jag ha cred för.
Jag var inte speciellt ambitiös utan stekte en platt burgare som låg och skramlade i frysen. Ett bröd som bakades förra helgen av Samantha då jag var iväg och gjorde något alldeles fantastiskt roligt. Klicka på länken här för att komma till ett filmklipp. Mer om det en annan dag. Majonnäs och en smula hamburgedressing trängdes med skivad lök och stekt bacon. Rev över lite timjan och sen var det ingenting mer med det. Mätt!
Det finns macka och så finns det MACKA. Det här är det sistnämnda.
En riktig macka är inte en torr tråkig limpa med smör och en skiva ost på. En riktig är med hela himmelriket som pålägg. Fantasin sätter gränserna. Varför inte göra en klassisk dagobert-macka med extra allt och lite till? Bygg på höjden eller kör på längden. Jag vill tro på ”ju mer desto bättre”!
En BLT (bacon, lettuce & tomato) är något som jag gärna väljer i första hand. Snåla inte med bacon eller majonnäs. Kletigt och köttigt ska det vara. Den här mackan som jag visar upp här är allt det där fast den är även en smula äggig med sitt kokta ägg. Det är så gott, så gott att snålvattnet rinner bara jag tänker på smakerna och konsistensen. Ljuvt är ordet!
Ciabatta (lite lätt grillat)
Currydressing (1 dl creme fraiche, 0,5 dl majonnäs, 1-2 tsk curry, salt & peppar)
Valfri sallad
Bacon (stekt (inte knaperstekt) och mängden bör vara såpass mycket att du känner dig skamsen)
Ägg
Montera ihop och ÄT!
Ljuset förändras fort. På förebilden (höger) ligger ljuset perfekt, jag kan inte bli mer nöjd medan jag vill köra huvudet i väggen när jag ser efterbilden (torde då vara den vänstra) där ljuset helt har dött ut och bilden är alldeles fel. Kakan får inte alls den där djupa röda färgen och bilden känns platt och för mig lite småtjilig (väschötska. Tjiligt vet alla vad det är) och inte alls så som jag vill ha det från början. Man kan inte få allt sägs det och det ligger väl en liten sanning i det. En väldigt liten en men om jag släpper det fotografiska och ger mig på smakerna istället så låter det helt annorlunda för det här är gott. Jag fullkomligt älskar blodapelsin och just nu smakar de helt magiskt. Söta, saftiga och lite syrliga. Blodapelsin knäcker!
Tarte tatin är för mig den vanligaste bland upside down cakes och då är det äpplen det handlar om. Numera kan man göra allting upp och ner. Päron, persikor, citron eller som här med blodapelsin. Kakan är inget avancerat alls, det är mer eller mindre en vanlig hederlig sockerkaka som är smaksatt med zest och saft från ett gäng blodapelsiner och i botten (senare på toppen) en fasligt massa skivor blodapelsin som har fått gotta till sig i lite smör och socker innan smeten hällts på. När kakan är färdig och man vänder upp den möts man lite av himmelriket, det doftar ljuvligt och kakan är alldeles jätterar i sitt lite slarviga utseende. Sånt gillar jag!
Så, here we go!
Gratinerad blomkålspuré som är blandat med bechamel och ost. Om det är gott? Om det går att servera i princip vad som helst till det? JA! Kött, fisk, kyckling, sallad. Allt fungerar! Vill man hålla det som LCHF är det bara att utesluta bechamelen. Nästan lika bra men bara nästan. Jag är dåligt påläst så kanske är det så att det finns en lchf-bechamel? Om det gör det, kör på det!