HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: ny blogg

  • KOKOSGLASS MED DULCE DE LECHE

    Vispa äggulor och socker till en slät, fluffig smet. Rör ner kokosmjölk, grädde, mjölk. Häll över till en kastrull och låt smeten sjuda, inte koka! (kokar smeten kommer den att stelna), tills den tjocknat något, ca 15 minuter.  Lägg i blötlagda gelatinblad om du valt att ha med det, rör försiktigt tills de har lösts upp, rör i glykos och rostade kokosflingor. ställ sedan in smeten i kylen och låt den bli helt kall. Minst 5 timmar. Helst över natten.
    Kör i glassmaskin till krämig glass, ca 40-45 minuter. Lägg glassen i en väl kyld bunke med lock i frysen en timme innan servering.

    Utan maskin: Följ receptet tills det är dags för frysen. Ställ in smeten i en frystålig bunke och låt den frysa i en halvtimme  och ta sedan ut smeten igen och vispa den slät. Upprepa varje halvtimme under 4 timmar.

    Dulce de leche – Kolasås

    En burk med sötad och kondenserad mjölk som fått koka övertäckt med vatten i max 2 timmar (1,5 timme räcker). Kyl och servera till glass. Vill man ha den lite lösare är detta enkelt åtgärdat med en liten skvätt grädde. Vispa och häll upp.

  • PASTA MED CITRON OCH CHILI

    Jag är som nog många har förstått en sucker för det enkla och det snabba. Allt för att slippa stå vid spisen en längre stund, allt för att få använda tiden till fotograferingen och ätande.  Att vara rejält hungrig samtidigt som man vill fotografera maten är en prövning. Helst av allt vill jag bara slänga undan allt och hiva i mig maten. Idag var en sån dag. Det knorrade rejält i magen men det var bara att bita ihop.

    Pasta och citron skulle visa sig vara en väldigt lyckad kombination  Med ett gäng citroner liggandes och ingenting mer i kylen förutom burkar med diverse sill, vilket jag inte alls tror passar sig så bra till pasta, gjorde jag det väldigt simpelt  Allt som egentligen behövs är pasta, citron, olivolja och salt och peppar. Jag letade lite extra i köket och hittade torkad chili och lite bladpersilja också (det gröna är torkade limeblad men de glömde jag av att ha i)

    När jag väl fick börja äta blev jag stånkamätt efter bara två gafflar. Det är dagar som denna jag förbannar kirurgen som kapade min magsäck (GBP) för dryga året sedan. När det är såhär gott vill jag liksom inte sluta äta. Jag är mätt i kroppen men mentalt är jag fortfarande så hungrig att det känns som att jag aldrig kommer att bli mätt igen. Trots den lilla mängden hann jag i alla fall känna smakerna och pastan blev alldeles toppen med det syrliga från citronen och hettan från chilin. Surt möter starkt.

    Det behöver inte vara svårt, dyrt eller krångligt att få en lunch på tallriken som alla förtjänar. Det här tar ingen tid, allt du behöver är tiden för pastan att koka. Vill du korta ner tiden ytterligare, köp färsk pasta och du har en lunch på 5 minuter. Vem har sagt att god mat tar lång tid att göra? Trams!

    Nu när jag är sådär proppmätt tänkte jag ta kroppen och vandra till bingen. Jag är, förutom mätt, även inne i ett riktigt jobbigt skov i min meniere. Jag hinner knappt resa mig innan det är dags för nästa anfall så sömn är något jag är i ett väldigt stort behov av, hur tråkigt det än må vara. Livet är inte alltid så enkelt men det får helt enkelt gå ändå. Jag har inte så många val.

    Med allt detta sagt, testa kombinationen pasta och citron. Super!

    0,5 dl olivolja
    saft och rivet skal från 1 citron
    1 tsk chiliflakes från kvarn
    salt & peppar 
    rejält med grovt hackad bladpersilja
    pasta för 2 personer

    Koka pastan.
    Blanda övriga ingredienser och häll över pastan. Servera. Riv lite mer citron över vid serveringen om så önskas. 

  • VITAMINKICK

    Sjukstugan fortsätter. Idag är vi ännu risigare men jag håller mig fortfarande en dag bakom vilket betyder att jag bävar väldigt för morgondagen. Mannen i huset har troligtvis sin värsta dag idag (hoppas jag!). Vi har sovit i omgångar, ätit det vi fått i oss och försökt ta oss ut på promenad med hundarna som mer eller mindre klättrade på väggarna av tristess. 2 km klarade vi i regn och i en vidrig blåst. En smula imponerande faktiskt.
    Nyårssupén bestod av korv med bröd, potatismos, västkustsallad och bostongurka. Den bästa nyårsmiddagen på flera år!

    Med ett fruktfat som var fullproppat med frukt som sjöng på sista versen ordnade vi till oss en juice för att få bryta av lite mot brusande alvedon och brännande hosta. Den innehåller typ allt – apelsin, blodapelsin, citron, äpplen av olika sorter, ananas, clementiner och papaya. Jag lovar att detta är den absolut godaste juicen jag har druckit. Färkpressat är godast och ännu godare om den är färskpressad hemma.

    Tolvslaget får klara sig utan oss då vi nu väljer att släcka ner Rud så ett gott slut och ett ännu bättre nytt år önskar vi er alla!

    Över och ut.

  • MORR OCH HALLON

     

    Julledigheten blir alltid bättre om någon eller alla i familjen är sjuka. Eller inte! Här har vi efter många dagars misstanke om att sjukdom är på ingång blivit sjuka bägge två. Feber, hosta och allt som hör till. Maken (som visar lite av vår jul här för den som är intresserad)ligger en dag före, jag anslöt idag. Eftersom vi inte har något planerat och ändå hade tänkt vara hemma i morgon (nyårsafton) och antifira (så långt från fira som det bara är möjligt) så spelar det inte så stor roll. Antifirandet blir troligtvis ännu bättre med en rejäl hosta och nån mer grad i kroppen. Toppen!

    Hoppas att julen har varit fin och att ni fått ut det ni önskat av den, oavsett vad.

    Eftersom det här ska vara någon form av fotografisk matblogg och inte en blogg om Ljunggrensk förkylning så är det bäst att hysta med lite bilder på något ätbart i form av en sockerkaka med smak av hallon. Den är gjord på precis samma sätt som en vanlig hederlig sockerkaka men med hallonpulver istället för vaniljsocker. Så gör helt enkelt enligt ditt bästa sockerkaksrecept. Eftersom jag ville ha någon form av färg på härligheten också så vispade jag enbart ihop florsocker och vatten och färgade med karamellfärg, kletade på det och sen slog jag över sockerpärlor och granatäppelkärnor. (Att slå ut granatäppelkärnor, eller när man har slagit färdigt, kan liknas vid en mordplats.) Jag tycker inte om den typen av glasyr så kakan åkte efter fotografering ut i skogen där någon fyrfota, eller ja kanske en tvåbent också, fick hugga tag i den istället. Våra fyrfota varelser, eller ja, katterna tycker inte heller om sånt där men om hundarna hade fått bestämma hade dom svalt den där i ett nafs, släppt en fis och sen väntat på nästa. Så arbetar dom.

    Ovan nämnda katter (dock bara två av dom, den tredje, Sture, letade väl efter en bra plats att göra sina toalettbestyr) är mer än gärna med (läs: i vägen) när kameran plockas fram. Ibland orkar jag inte fajtas, flytta och gnälla så då får dom helt enkelt vara med. Solveig och Kjell. Modellerna för dagen!

    Nu börjar det bli dags att hosta ner sig i sängen. Svea (rottweilern) har skällt sig trött på tv.n (animal planet), Hjördis (samojeden) har nyst färdigt och vi (”människorna”) har tagit slut. Jag avslutar det hela med att önska er ett gott slut och ett riktigt gott nytt år. Någon viskade (läs: skrev på Facebook) att det skulle bli ett ”glittrande nytt år 2013” – det vill jag tro på och så ska det bli!

  • CLEMENTINSKAPELSE MED BLODAPELSINCURD

    Ett muffin som är smäckfyllt med clementin, kan det vara något? Oja! Det kan det sannerligen. Det blir ett syrligt bakverk, utan tvekan! Att sedan dela på det, spritsa i en smörkräm med smak av citrus och avsluta hela härligheten med att hälla blodapelsincurd på toppen är en match made in heaven! Jösses, vilken smak-kombination. Strör man även över lite hyvlad choklad och rostade mandelspån är lyckan total för en väldigt lång tid framöver.

    Luftiga muffins går alltid hem, i alla fall hos mig, och det är så barnsligt enkelt och snabbgjort. Får man spontanbesök så är det nog det bästa och i särklass enklaste man kan göra, med undantag för kladdkaka för den behöver inte ens svalna innan man kan sätta tänderna i den men kladdkaka kan vi ta en annan dag. Den har även en alldeles egen dag i kalendern. Det borde detta också ha så, 20 dec – Clementinskapelse med blodapelsincurd! Notera.

    Blodapelsincurd är gjort på precis samma sätt som citronvarianten. Tyvärr var inte mina tillräckligt ”blodiga” och den ljuvliga färgen uteblev men smaken, SMAKEN, är blodapelsin och det är väl ändå det som är det viktigaste i en blodapelsincurd?

    Gällande smörkrämen, gör den som du tycker allra mest om och tillsätt bara finrivet skal från en clementin och en blodapelsin.

    Så, testa detta!

    (mer …)

  • LAXBURGARE MED TORTELLINI

    Här var planen att lägga upp läckra och läskande bilder men tyvärr ville inte min kamera behålla bilderna på minneskortet. Det måste vara kamerans fel och inte mitt, eller? Jag kan ju inte ha formaterat det innan jag tömt kortet. Icke!

    Eftersom det var så förbenat gott och enkelt så känner jag att jag nog ändå måste lägga ut receptet åtminstone. Inte för att det var några krångligheter alls egentligen men en påminnelse om hur gott det faktiskt är med laxburgare är ett måste och som sagt, det är inte alls svårt att göra. Det kan tänkas bli lite disk men det får man helt enkelt tåla. Något ska man ju ha att göra medan man smälter maten?

    Laxburgare är även något att lägga på grillen! Servera med bröd och allehanda tillbehör. Så istället för att visa burgaren tillsammans med tortellini så får det bli en bild från några somrar sedan då vi kickade igång grillen och flipprade burgare som aldrig förr. Åh, du älskade sommar!

    Eftersom det snart är jul så får kommer här även receptet på världens bästa hamburgerbröd. Lova att ni testar lax istället för vanliga traditionella hamburgare nästa gång? Oavsett om det är till tortellini med broccoli och sallad eller om det är med bröd så är det så in-i-helvete gott!

    600 gram laxfile
    1 liten gul lök
    salt & peppar
    Ta bort skinn och ben. Mixa tillsammans med löken. Salta och peppra. Forma till 5-6 burgare och ställ dem kallt i kylen tills det är dags för grillen. Grilla dem 5-6 minuter på varje sida.

    Hamburgerbröd

    25 gram jäst
    2 dl mjölk
    1 msk olja
    1 msk socker
    6 dl vetemjöl
    1 tsk salt

    Sesamfrön

    Smula jästen och ljumma mjölken fingervarm. Rör ut jästen i lite av mjölken innan du slår på resten. Tillsätt olja, socker, salt och mjölet. Spara lite av mjölet till utbakningen. Knåda degen smidig och lägg den under bakduk för att jäsa sig till dubbel storlek, ca 30 minuter. Ta upp och dela den i 5-6 bitar och forma dem till små bollar och platta ut dem, ca 2 cm höga. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, pensla dem med mjölk och strö över sesamfrön. Grädda dem direkt i förvärmd, 250 grader, ugn i 8-10 minuter. Låt dem svalna på galler.

    Dressing

    1 dl majonnäs
    1 dl bostongurka
    1 tsk cayennepeppar
    1 tsk chilipulver
    salt & peppar

     

  • PEPPARKAKSGRISSINI OCH JULIG DIPP

    Jag är inte mycket för glögg utan mer för allt annat som kan tänkas serveras till. I detta fallet serveras det grissinis med pepparkakssmak och en glöggröra som skulle visa sig ha en väldigt vuxen smak. Personligen så tyckte jag det var super men besöket som kom förbi i förmiddags rynkade på näsan. Man kan inte tycka om allt men jag anser att dom inte har smak för det goda alt. så är dom för unga, eller vad säger du, Jocke?

    Här i Rud eldar vi och försöker hålla värmen trots att det blåser snålvind och snöar på snedden utanför fönstret. Det är nu vi blir mycket väl varse om hur tätt vårt hus är. Ett durkslag är tätare. Det är så djuren skallrar tänder. Då kan man inte skryta om värme. Hurv!

    Hoppas att ni alla har en ljuv lördag med allt vad det innebär. Vi ska försöka ta på oss tillräckligt för att klara av en promenad i mörkret utan att frysa ihjäl. Lycka till, oss!

    (mer …)

  • LAKRITSKOLA I MINDRE FORM

    Min man har för mycket fritid. Helt klart! Det är sånt här han fördriver tiden med lite allt som oftast och varje gång skrattar han lika gott åt slutresultatet. ”Så jävla fånigt!” är det som trillar ur munnen mellan skrattet. Han är lättroad den mannen. Mycket lättroad.

    Nåväl, så tack vare hans humor så kommer här ett recept på ett annorlunda vis. Det är inga svåra grejer. Kola med smak av lakrits i knäckform.
    Med tre av varje ingrediens är du hemma. Safe and sound.

    3 dl  vispgrädde
    3 dl strösocker
    3 dl ljus sirap
    valfritt: 3 tsk lakritspulver 
    3 msk smör

    Skicka ner allt utom lakritspulver och smör i en kastrull och låt det koka upp och sedan koka i en fasligt massa minuter tills termometern står på 128 grader (126 började jag på men ångrade mig då jag helt plötsligt ville ha dom lite hårdare). Tillsätt lakritspulver (det kan bli lite ”klumpar” av det men inget att gråta för då det gör det hela ännu bättre eftersom det blir en liten surprise i munnen) och smör. Häll i formar och ställ för att stelna. Boka tid hos tandläkaren. Tugga! 

  • GODAST FRUKOST?

    Min frukost är så god att jag väljer att äta samma sak till lunch. En hemmablandad müsli med allt gott man kan tänka sig. Den är inte rostad och den är inte sötad men tack vare de torkade bären (tranbär & blåbär) så kommer sötman precis lagom till pass. Strössla den på den turkiska yoghurten som är blandad med lite keso och jag lovar att tuppluren efter lunch kommer vara som att sova på moln. Eller ja, jag tog nog i en smula men sova gott det lär du göra. Tro mig.

    Enkelt ska det vara och enkelt blir det. 2 dl av varje ingrediens och du har müsliburken i hamn.

    pumpafrön
    mandelspån
    krossade hasselnötter
    hela linfrön
    torkade blåbär
    torkade tranbär 

  • SAFFRANSDOUGHNUTS

     

    Jag har länge funderat på att göra doughnuts aka dônare aka flôtringar men liksom aldrig kommit till skott eftersom jag inte är ett stort fan av att syssla med olja på spisen. Paranoia är tyvärr något jag praktiserar alldeles för hårt i alldeles för många lägen men ibland så lyckas jag mota bort det värsta och tar mig i kragen och denna gången resulterade det i en stor laddning med friterade doughnuts med smak av saffran. Om det blev gott? Om jag kommer göra det fler gånger? Två frågor som har sina självklara svar. JA! Det var både enkelt och inte alls sådär livsfarligt som jag var rädd för, oljan luktade inte på något sätt illa och disken blev inte brutal. Bara bra alltså.

    Jag utgick från ett amerikanskt recept men tyckte att degen blev lite för lös så jag höftade med mjölet tills jag fick en deg som var smidig och lagom klibbig men fast och jag passade även på att öka jästen. Utöver det så ska det nog vara det samma. På ett ungefär. En påse saffran, varken mer eller mindre.

    Jag ljuger inte när jag säger att det var något av det godaste jag ätit av det jag gjort själv. På äldre dagar (fruktansvärt uttryck) har jag lärt mig att uppskatta saffran vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra eftersom jag fullkomligt hatade det när jag var yngre. Det var en smak som förstörde. Vilken tur att man kan förändras för i doughnuts/dônare/flôtringar var det en fullträff!

    (mer …)