En fotografisk matblogg
”Kämpa. Bit ihop. In med magen. Lite till höger. Upp. Ner. Vänster.”
Det ska inte vara lätt att pricka in en krona men tillslut verkar han ha fått till det. Med skakiga, böjda ben skulle fjärrutlösaren fungera men icke. Det ska inte vara lätt men han fick i alla fall bli kung för en kväll. Min kung.
Ett enkelt sätt att hotta upp en vanlig hederlig vaniljglass (eller som här, en frozen yoghurt på yoghurt och mjölk istället för grädde) är att använda sig av smaksatt sirap. Rippla i valfri mängd i glassen bara så blir det kalasbra. Här är det en lavendelsirap som jag klickat hem från någon nätbutik för nåt år sedan. Jag har googlat men inte funnit men vad gör väl det när det troligtvis är busenkelt att göra egen. Hur man ska göra ha jag inte klurat ut än. Risken finns ju att det blir lite rengöringsmedel av det hela. Denna smakar väldigt långt ifrån rengöring men så smakar den inte heller riktig lavendel. Mig gör det då inget!
Smaksatt sirap. Lite mer om det. På min spis står det nu en maskrossirap och svalnar. Eftersom jag inte har varken vett eller tålamod så har jag naturligtvis redan smakat och jag smakade såklart när den var kokhet så nu sitter jag här med en blåsa i gommen. Att lära sig av sina misstag efter 36 år är onödigt. Livet skulle bli så tråkigt! Smaken? SÅ GOTT! Påminner väldigt mycket om honung men betydligt mycket mildare. Jag tycker till och med att det är godare än honung! När den är sval nog att tappas upp på flaska så kommer det ett recept. Kan ni inte vänta? Googla!
Den frusna yoghurten gör sig bäst att serveras när den stått i frysen 1 timme efter att den är färdig då den blir väldigt hård efter några timmar i frysen. Varför spara liksom?!
Päron och mint är ju som bekant en väldigt trevlig kombination. Päron och polka är precis lika trevligt. Nästan trevligare. Jag såg ett recept i en bok när vi i helgen besökte svärfar. Jag minns inte vilken bok det var men om jag inte missminner mig så hette den något så enkelt som ”Pajer”. I boken hette pajen Grännapaj och så får den fortsätta att heta. Fantastiskt god!
Jag är, som jag sagt många gånger förr, inte mästerbagare utan en amatör långt under medel. Jag har ingen som helst känsla för det här med ugnar, tider och värme. Jag gör som det står förutom att jag ibland kan sänka värmen då jag tycker att det ser ut att gå på tok för fort och ytan blir mörk innan ens hälften av tiden har passerat men ändå så blir det som det blir utseendemässigt. Pajen blev mörk men som tur var så gjorde det inte mycket med smaken. Kanske hade det blivit en smula godare smak om den fått vara ljus i pajskalet men det är inget som vi egentligen behöver gräva djupare i.
Så, här är den. Grännapajen.
Jag frågade ”Paj? Majs och parmaskinka? Rökt skinka och paprika?”. Jag fick svaret ”Majs och parmaskinka!”. Fel svar (majs & parmaskinka) egentligen eftersom jag själv ville ha rökt skinka och paprika så det fick bli två pajer till gårdagens middag, Matlådor fyllda med paj är inte längre något vi saknar.
Paj är inte en storfavorit hos mig men jag gör det gärna eftersom att slänga ihop en paj kan sluta lite hur som helst. Det är kul att göra paj och det är allt som oftast riktigt gott. Det kan bli vrålgott och snyggt men det kan också bli lite mindre lyckat i både smak och utseende. Här är två som blev väldans fina i smaken. En med söt majs och den andra med sälta från rökt bog. En sommarmiddag som vi åt ute i trädgården under vår paviljong. Trots att det blåste rejält i håret så är det ändå den där lilla extra njutningen att äta ute.
Jag gillar´t!
Idag har himlen öppnat sig här i Gällstad och jag känner naturligtvis för att klippa gräs, hänga tvätt och sedan avsluta dagen med att dingla i en hängmatta men det är ju såklart inte möjligt då. Typiskt!
Jag gillar´t inte.
Ska du fotografera glassen bör du fokusera på just det och inget annat pga glass smälter. Dagens tips.
Jag har kört fast i glassträsket men det ger nog snart med sig och allt återgår till det normala och det blir mer varierat. Glass är en viktig ingrediens i mitt liv. Är och har alltid varit. Speciellt mjukglass som jag åkt många mil för att få den perfekta glassen. Numera är det nästa samma oavsett vart man än väljer att köpa sin mjukglass. Mycket tråkigt. Den godaste som någonsin har funnits men som tyvärr inte längre finns kvar fanns i Horred. Den var helt perfekt. Mjuk med ändå fast och smaken den var to die for. Dom hade dessutom det godaste strösslet jag någonsin smakat. Flakes. Det finns flakes på många ställen men dessa var nåt alldeles extra. Huh, saknar!
Eftersom det är samma överallt så får jag vackert fortsätta att göra min egen glass. Kanske kan det någon gång dyka upp en glasskiosk med en perfekt mjukglass. Hoppas och önskar!
Mjukglass med krossad choklad? Konstigt tycker någon och jag är beredd att hålla med men allt är till för att provas i alla fall en gång. Detta blev inte alls så pjåkigt faktiskt. Viktigt är att chokladen är mycket fint krossad så att den liksom är ”ett med glassen” och inte krispig som den brukar vara när man kör med choklad. Den får inte heller göra glassen grynig. Då är det fel. Krossa den precis så mycket som du själv önskar men försök att hålla det fint men inte som ett mjöl.
Receptet är lika som vid vanlig hederlig vaniljglass (uteslut citron). Blanda i chokladen i slutet. Om du vill ha den som mjukglass: Servera den direkt när den är färdig i maskinen. Vanlig kulglass: Ner i en frystålig bunke och skicka in den i frysen 1-2 timmar innan servering. Skopa upp och ät.
Det här kan vara det absolut godaste glassen jag gjort. Smaken är helt fantastisk. Kombinationen citron & vanilj skulle visa sig vara godare än vad jag först trodde. Jag har inte använt mig av färsk pressad citron utan har kört på arom. Fy mig kanske men med facit i hand var det ett smartdrag utan dess like. Eftersom det är mjukglasstider valde jag att göra den som mjukglass men känner man för det är det bara att frysa som vanlig glass och skopa upp valfri mängd. Precis hur bra som helst!
På toppen ligger det hemmagjorda strösslet och gottar sig.
Jag säger det igen, igen och igen – Gör din egen glass!
Äntligen har jag testat att göra eget strössel. Det blev förvånansvärt bra. Förarbetet innan det blev små krispiga söta rackare var allt annat än behagligt. Jag har fortfarande träningsvärk i nacke och händer. Att spritsa tar på krafterna. Helt klart. Mycket spritsa blir det dessutom, speciellt när man inte fattar hur mycket fyra äggvitor och 1,5 paket florsocker är. Jag hade precis gjort glass på fyra äggulor och hade då lika många äggvitor över så jag tänkte ”Äh, så mycket kan det ju ändå inte bli!” Det blev det! Hela köket har varit fullt med bakplåtspapper fullproppade med tunna ”strösselstänger”. I närmare ett dygn har det fått torka och nu på morgonen var det bara att börja dela med fingrarna. Rulla bakplåtspappret så stängerna släpper och liksom hamnar i en hög. Börja nyp.
Det är höfta som gäller. Gör inte som jag, börja inte med fyra äggvitor. Testa med en eller två först. Tillsätt såpass mycket florsocker att det blir en trögflytande smet. Smaksätt och färga helt efter tycke och smak. Häll i spritspåsar, klipp ett litet hål och sätt igång. Låt det sedan få stå och stelna ett bra tag. Förvara i täta burkar.
Strössla på glass, kakor eller andra bakverk.
Lavendel är sommar och sol. En vacker blomma med sin ljuvliga färg. Fjärilarna älskar den och dras till den som getingar till socker. Dock betydligt trevligare med fjärilar än med getingar. Den doftar himmelskt. Den fungerar även i kakor men man får akta sig så det inte blir rengöringssmak av alltsammans så försiktighet uppmanas. Överdosera inte utan ta hellre lite mindre. Den ska bara anas.
Det här är en väldigt smörig kaka men en ack så god en. Om den fått vara inne i ugnen ända tills dom är färdiga så blir det en lite frasig kaka med en len smörsmak och en alldeles perfekt smak av lavendel. Sista plåten jag gjorde hade jag för bråttom och fick då en annan typ av kaka, fortfarande smörig men fortfarande lite för mjuk. Nu satte ju inte det några som helst käppar i mina hjul för ner åkte dom ändå och jag tyckte ändå att dom var försvinnande goda så bara för att de blir lite mjukare behöver det inte vara fel.
Att maken tog med sig kaklådan till jobbet tackar jag för. Hade de funnits kvar hemma hade jag antagligen varit sockerspeedad fram till söndag kväll ungefär. Nu är dom borta och jag klarar mig. Förhoppningsvis.
Jag provade mig fram med receptet och jag måste säga att det blev förvånande bra problemet är bara att jag minns inte exakt hur mycket jag hade av varje ingrediens. En väldigt vanlig företeelse i mitt kök. Mitt tips, om du vill testa att göra lavendelkakor, är att använda dig av det här receptet och tillsätta 1,5 tsk torkade lavendelblommor. Det var inte riktigt så jag gjorde men smörkaka som smörkaka. Typ.
En enklare kaka är svårt att finna. Det är så få ingredienser att det är rent löjligt. Helt utan ägg och med väldigt lite socker. Den går snabbt att slänga ihop och den är krispig med ett mjukt inre. Låter lite som någon jag känner. Väldigt väl. Eller nåt åt det hållet.
Alltid när jag får tråkigt och har svårt att få tiden att gå är det perfekt att ställa sig i köket och baka. Jag bakar som jag gör. Det är kaos, ingen ordning och det är mer prylar på golvet än vad som borde vara lagligt. Jag förbrukar kökshanddukar som om jag vore besatt. Alltid innan jag ska baka så vill jag dammsuga och torka golven, varför har jag egentligen inte något svar på alls för så som det ser ut när jag är färdig borde få mig att tänka om. Kanske är det för att jag är medveten om mitt kommande fummel? Någon gång kanske. En dag dammsög jag två gånger. Vill du testa om du är vig är mitt tips att fumla ut florsocker på golvet, ta på dig tofflor och sen är det bara att skaka loss. Ett litet tips till innan du ger dig i kast – akta dig!
Chokladkaka. Här är den. Och, glöm aldrig den kalla mjölken!
När jag ändå är inne på det här med barndom. Vem minns inte isglassarna man gjorde själv av saft som hälldes ner i isglassformar och blev till en sliskig, blöt och lite sur isglass? Dom där fantastiska glassarna som man liksom sög ur all saft ur så att det enbart fanns en isklump kvar. Jag har aldrig kunnat bita i isglass och jag har heller aldrig haft något tålamod att vänta så isklumpar hade jag gott om men trots det så blev jag en sockerspeedad skitunge.
Det här är nästan samma sak enda skillnaden är att det blir ingenting kvar. Allt åker ner. Utan några som helst problem.
Viktigt att tänka på när man gör egen isglass är att använda sig av riktig saft med riktigt socker eftersom lightvarianterna gör glassen nåt så fruktansvärt sur att man (läs: jag) liksom tröttnar efter inte alls många sekunder. Glass ska vara sött men ändå svalkande. En sak till, saften ska vara stark! Inga mesfasoner gäller när man gör isglass. Okej?
Nu, nu blir det enkelt.