HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: photoshop

  • KYCKLINGBIFF MED ROSÉPEPPAR

    Alltså, den här bilden visar egentligen ingenting men skit i det! För just på denna bilden döljer sig den godaste kycklingbiffen jag någonsin har ätit och den är kryddad på enklast möjliga sätt. Rosépeppar! Kyckling och rosépeppar skulle visa sig vara en smärtsamt bra kombination och det kunde jag aldrig tro eftersom jag egentligen inte alls är så förtjust i rosépeppar. (Grönpeppar gillar jag inte heller så det måste jag också försöka överlista på nåt sätt)

    Jag serverade biffen till potatisbullar gjorda på överblivet potatismos. Släng aldrig överblivet potatismos. Blanda det tillsammans med lite ägg och grovt hackad persilja och stek små fina potatisbullar i lite smör. Tipptopp! Förutom det så gjorde jag en svampsås med blandad svamp. Om jag det var gott? Ja. Om jag blev mätt? Oja!

    (mer …)

  • COQ AU VIN

    I mitt rensande av dator hittade jag riktigt gamla bilder (2-3 år) på Coq au vin som jag inte lagt upp här. På den tiden var jag fortfarande macrofrälst och fotade helst insidan av grytan och tryckte därmed näsan i maten under tiden. Något som jag inte alls tycker är speciellt tjusigt idag. Tiderna förändras. Man ska se vad det är för mat och det ska inte vara missmash med färger och former. Jag tycker inte att macro hör inte hemma i matfotografering, det kan man ha när man ska fota blommor på världens kortaste avstånd, typ. Min man sa häromdagen ”är det meningen att jag ska vara en fluga på maten?” Det ligger lite i det. Men som alltid, alla är vi olika och jag tycker ibland lite för mycket.

    Nåväl, coq au vin, den franska maten som inte går att uttala men som tur är går att äta. Mör kyckling i god sås, kan det liksom bli bättre? De bräserade smålökarna är to die for! Jag skulle kunna äta en tallrik med bara dom. Bryn dom lite lätt i smör tills de fått en liten gnutta färg och häll sedan på vatten och lägg i mörk oxbuljong. Bräsera dom mjuka. Åhå, gott!

    När jag har gjort coq au vin så har jag alltid använt mig av det här receptet (en smula försvenskat) men eftersom jag inte är så väldigt mycket för rödvin i sås så halverar jag det och tillsätter istället lite mer vatten och lite mörk oxbuljong istället för kycklingfond. Då smakar det som jag vill ha det. Tycker man om rödvin i sås ska man absolut göra precis efter receptet. Det är ju helt och hållet en smaksak på alla sätt och vis.

    Vill man ha en riktig fransk coq au vin är mitt tips att göra efter Julia Childs recept. Det är så mustigt och smakrikt att man är mätt och nöjd i flera veckor efter.

  • GÖR DITT EGET TE.


    Hemma hos oss börjar vi dagen med en trasig kamin så kylan ända in till benmärgen är ett faktum. Innan jag började gå ner i vikt hade jag inte alls det här problemet med att frysa, numera fryser jag konstant. Bra eller dåligt låter jag vara osagt.

    När det är kallt så finns det inget som slår en stor, rykande het kopp med te. Det är tveklöst det bästa. Söta det med lite honung, luta dig tillbaka och känn värmen kommer krypandes bit för bit av kroppaskrället och känn hur fingrarna blir mer och mer rörliga. Så kallt är det här, det känns som att händerna är alldeles stelfrusna och kinderna tillsammans med näsan är som toppen av ett isberg. Att vissla är uteslutet eftersom huden är så stel att det är omöjligt. Inte så ofta jag visslar strax efter kl 7 men ändå, det får ju finnas någon måtta på det.

    Så i väntan på inköp av ny kamin senare idag bälgar jag i mig te som om jag aldrig har gjort något annat. I koppen har jag det som finns på bild nummer 3. Ett hemmablandat te (det är dom alla 4) med pai mu tan (vitt te) som bas och tillsammans med det är det torkade nyponskal och ringblommor. Mer än så behövs inte. Låt det dra i 100-gradigt vatten i 5 minuter. Söta med honung om så önskas.

    (mer …)

  • LINGONCHEESECAKE

    Jag har en stor passion till frusna cheesecakes och brukar inte alls vara så speciellt förtjust i de bakade varianterna men just denna tycker jag är alldeles sagolik. Den är gjord efter Leila Lindholms New York cheesecake med blåbär fast jag har istället använt mig av lingon samt att jag har kryddat botten med kanel. Alldeles fantastiskt gott!

    Har ni inte provat hennes cheesecake (new york) så är mitt tips att göra det. En godare kaka är svårt att finna och snäppet efter den kommer lingonvarianten.

    (mer …)

  • SNABBA BULLAR.

    Inget bröd? Störthungrig?

    Att göra bröd som måste jäsa dryga timmen plus lite till är inte att tänka på alls.  40 minuter är allt som behövs. Låt mig få presentera snabba bullar! Servera dom ljumma med ost och skinka. Jag lovar, det blir inte bättre än såhär.

    Om du använder dig av Manitoba cream (mjöl) så kommer bullarna att lyfta sig och bli höga, fina och luftiga. Precis som bröd ska vara helt enkelt. Det fungerar med vetemjöl special också men resultatet blir inte riktig i samma klass. Man tar det man vill ha och sen är det inget mer med det.

    (mer …)

  • KANELBULLESÖNDAG

    Jag låter bilderna tala sitt tydliga språk. Ljumma kanelbullar med iskall mjölk. Det behövs inte mer.

    (mer …)

  • EN VINTERPROMENAD

    Jag har turen att vara gift med världens bästa Mats. Att få dela livet tillsammans med honom är en ära. Mitt i min mardröm lever jag ändå min dröm.

    Vi delar samma intressen i allt, allra mest i fotografiets underbara värld. Vårt sätt att fotografera skiljer sig enormt då han är mycket mer teknisk än vad jag är. Han kan allt det där med inställningar och ljus som jag inte har tålamod att lära mig. Han är även en sådan man som inte ger sig utan det ska gå. Oavsett! Just nu håller han på att ge sig på kompaktkameror för han anser, precis som jag, att det behövs inga dyra systemkameror att skjuta av dom där bilderna som man bara blir helnöjd med.

    Igår sköt han av en bild. En bild som jag skulle komma att älska fullt ut. Jag kan fastna i den och jag har vilat ögonen på den så många gånger sedan igår att jag har tappat räkningen. Jag vet inte vad det är men bilden talar på nåt sätt sitt tydliga språk. Det är jag och Svea (hunden) mot världen. Vi går på vår egen väg och hoppas båda två på att komma fram till vårt mål. Vi är yra i huvudet bägge två, jag med diagnos och Svea helt utan men ändå mer snurrig än vad jag är och någonsin kommer att bli. Hon är ju en rottweiler trots allt. En ljuvlig rottweiler!

    Snön yrde och vi traskade på där hand i hand på vår väg. Vi kom hem igen. Hela, trötta och nöjda över dagens prestation.

    Mats, han var nöjd också. Ett steg närmare med sin kompaktkamera. Love you, honung! 

  • THEODOR PARIS

    Alltså, här är den! Teburken! Eller teburkarna som det nu har blivit. Den rosa fick jag i en gåva och man kan säga att jag fastnade direkt. I den svarta påsen gömde sig en låda som i sin tur innehöll en teburk som skulle få mig på fall. Så otroligt vacker. Det är genomarbetat och det känns så enormt lyxigt vilket det också är. Utseende säljer, i alla fall till mig, för jag började direkt söka efter vart jag kunde hitta fler. Och fler finns det, varje färg har en väldans massa olika smaker. Det är gröna teer, röda rooibos, svarta och så örtteer. Jag blev alldeles villrådig.

    Eftersom jag är babyblå ända in i själen så var en i just den färgen ett måste. Min färg, mitt te. I den blå döljer det sig ett örtte – Honeybush. Jag har inte hunnit med att provsmaka det än men jag gissar att min lördagsfrukost kommer att vara väldigt behaglig.

    Det här är som en rysk docka, ni vet dom där som det gömmer sig en docka i varje och efter varje docka blir den bara sötare och sötare. Precis samma!
    Lyx på burk!

    Om ni sitter på en reflexskärm i någon form, använd då den när ni fotograferar så slipper ni ”blänket” som jag inte orkat fixa bort i dessa bilderna. Bara som ett litet tips så här i början av helgen.

    Trevlig lördag på er!

  • LASAGNE. EN VILD VILDLASAGNE.

    Att vara vrålhungrig och helt utan någorlunda trevligt och bra ljus brukar allt som oftast resultera i snabbskjuta bilder. Det är bara att göra och hoppas på det bästa. Orka krångla liksom. Jag sköt av bilderna där på köksbordet och bemödade mig inte att kånka upp allt till övervåningen för att få bättre ljus och mindre runt omkring. Jaja, nu ska jag inte gnälla, det kunde varit värre. Jag hoppas ändå att jag på något sätt ska lyckas förmedla vad det är som gömmer sig där på tallriken. Tillbehöret är i alla fall gårdagens picklade rödbetor. Något jag gått och småätit på hela dagen. Det och cappuccino. Konstigt att jag var vrålhungrig runt 13?!

    Det är en lasagne gjord på vildsvinsfärs (vi har numera hela frysen med viltkött så därav det vilda). Egentligen inga konstigheter alls. Det är som vanligt i stort sett med undantag för bechamelsåsen som är mer en svampsås med kantarell och champinjon. Torkade gula kantareller som fått ligga till sig och svälla i lite vatten innan de åkte med ner i såsen. Fredagslunchen är serverad!

    Såsen är så höftad att jag kan inte ens återge hur mycket det är av varje men följ nästan hela det här receptet  men slopa citron och dragon och tillsätt istället den mängden svamp som du önskar. Jag och återge hur det är tillagat går inte så bra hand i hand, tyvärr.

    Saltet på bilden är ett svart salt från Mill & Mortar. För länge länge sedan trodde jag att jag hade köpt svart salt men så var det inte. Jag började då spåna på om jag kanske skulle lyckas göra det själv, ett salt med lakritssmak, men behöver inte längre fundera. Det här är så snyggt och det smakar som vanligt salt. Det enda lilla ”problemet” är att det inte smakar lakrits så det får jag helt enkelt fortsätta att grunna på.

    (mer …)

  • CARL GRÜTTERT

    Medan jag sitter här hemma i min ensamhet och kämpar på med täta anfall och samtidigt väntar på att lasagnen gjord på viltfärs och svampbechamel ska bli färdig har jag fastnat i det som jag tror att jag är allra bäst på. Nätshopping! Det finns så mycket överallt så jag blir alldeles villrådig. Jag vill ha allt! Eller nä, kanske inte men väldigt mycket.

    Jag har länge letat efter ett gammalt klassiskt gökur helt utan resultat. Det finns naturligtvis en uppsjö av dom men det har liksom aldrig trillat fram ett sådant som just jag vill ha. Ska jag vara helt ärlig så tror jag aldrig att det kommer att dyka upp pga kräsen, pga snål och pga ekande plånbok. I mitt sökande efter det, i mina ögon, perfekta gökuret har jag helt apropå snubblat över klockorna från Carl Grüttert. Vilka klockor! Jag är helsåld och alldeles salig. Det är så läckert att jag skulle kunna tänka mig att ha en i varje rum men jag inser såklart att det är att dra det en smula för långt. En klocka räcker. Tror jag.

    Sen jag snubblade över dom, för nån månad sen, så är jag inne och kikar minst 2-3 gånger om dagen och kan alltså inte bestämma mig för vilken jag vill ha. DET är ett i-landsproblem som är svårknäckt.

    Sådant som är läckert förtjänar att visas upp så jag bjuder helt enkelt på det här. Carl Grüttert! Är du sugen på ett modernare gökur i annorlunda tappning tycker jag absolut att du ska kolla upp dom. Klicka på bilden så syns sidan som jag hittat det på.

    Sådär, då återgår jag till mat. Lasagnen står färdig.

    Trevlig helg!