Etikett: photoshop


  • FÖRSTA SEMESTERDAGEN. EN DAG MED KÄRA VÄNNER.

    I går började Mats sin fem veckor långa semester. Så skönt och mysigt att få ha honom hemma. Vi har ingenting planerat utan kommer ta varje dag precis som den kommer. Det får bli vad det blir. Första dagen spenderade vi nere i Olofsbo med vänner. Vi tog en tur till Ullared, kikade i Falkenberg,  köpte varsin glass på Tre toppar i Träslövsläge, promenerade i hamnen, åt varma mackor i förtältet och tjattrade tills klockan blev för mycket och det var dags att köra hem. En dag och kväll helt i min smak.

    Nu fortsätter vi att semestra.


  • NUTELLAGLASS FRÅN ETT REGNIGT SÖDRA SÄM GÖR SJÄLEN GLAD

    Jag ser ut genom vårt fönster och ser inget annat än regn och blåst men jag känner mig inte besviken eller irriterad över det. Det är skönt och jag tycker just detta vädret ger ett inre lugn. Vi sitter här inne i mörkret helt utan dåligt samvete. Tidigare idag var vi ute på en promenad till jordkulan, en gammal jordkällare fast den är byggd för att bo i. Den är restaurerad 1995 och är sedan dess öppen för alla. Det är en väldigt liten jordkällare men så mysig. Det finns öppen spis och några vingliga möbler. På bordet ligger det en gästbok där besökare har skrivit några fina rader om deras besök. Vi hade med oss engångsgrill, korv och bröd. Mysigt och enkelt. Vi klarade oss dessutom från regnet som började strila lagom tills att vi klev in genom grinden hemma igen efter några timmar. Ibland ska man ha tur.

    I regn och rusk krävs lite extra gott och extra gott har det blivit. Jag misstänkte att kombinationen nutella och marshmallows  kunde bli bra men att det skulle bli så tokigt gott som det blev kunde jag aldrig förutspå. Den lite hårda nutellan gör hela glassen. Det är inte sista gången den här smakkombinationen hamnar i vår frys, det lovar jag. Den är väldigt gräddig men ibland behöver själen sitt. Ta hand om den.

    (mer …)


  • MED EN NY DESIGN – VINBÄRSPAJ MED FLÄDERMARÄNG

     

    Då var det dags igen. Med ytterligare en ny design i bakfickan. Jag är riktigt nöjd (vilket jag är vid varje byte) men hur länge det kan man aldrig veta. Det som är det bästa tycker jag är att det återigen går att scrolla igenom fler recept och bilder. Det är mycket enklare och faktiskt mycket snyggare, stilrenare. Om det är något som strular så hojta till, kanske kan jag lösa det själv men mest troligt är att jag får lämna över det till Mats. Han är en klippa! På allt.

    Solveig har suttit länge, på bordskanten och spanat på kakan under tiden jag fotograferat. Här har tålamodet tagit slut och han kastar sig in i bilden, eller tja…han smyger så försiktigt han kan. Han kan ju ha turen att jag missar honom men icke, han blev körd direkt. Rara Solveig.

    Vi har endast en vinbärsbuske kvar i trädgården. Jag kan inte för mitt liv begripa hur vi kunde gräva upp alla andra buskar när vi flyttade in. Svarta vinbär dessutom. Det godaste av allt. Jag tycker egentligen inte så mycket om dom röda vinbären eftersom jag tycker att dom är alldeles för sura för oavsett hur mogna dom än är så är det lite så att tungan krullar sig. När de används till saft och gelé är det en helt annan sak, då är det riktigt gott och det är nästan så att det är godare än de svarta vinbären. I en enkel paj blev det en fullträff. Sött och syrligt i samma tugga. Det kan inte bli mer rätt. Med en välsmakande maräng med fläder på toppen var det en klar fullträff. Det smakade verkligen sommar, en söt sommar. Svarta vinbär får flytta in nästa sommar igen.

    Regnet har kommit och gått här hela dagen och åskan har tydligen mullrat på håll. Vi har skrotat inomhus och egentligen inte gjort något vettigt alls förutom ätit och fotograferat gott. En väldigt skön dag på alla sätt även om jag nu har börjat känna lite spring i benen. Det får bli en kvällspromenad innan vi kryper till kojs.

     

    (mer …)


  • OMBYTE FÖRNÖJER OCH FÖRVILLAR…

    OMBYTE FÖRNÖJER OCH FÖRVILLAR…

     

    I måndags gav jag mig iväg på en promenad modell längre. Vi har en alldeles perfekt runda här ute i skogen, den är drygt 7 km och grusväg. Inga bilar och inga jobbiga backar utan bara en enkel, vanlig och behaglig, i vanliga fall, sträcka. I mitt fall var det inte ett vanligt fall utan jag hade riktigt stora problem efter halva sträckan. Kocko som jag är så gav jag mig iväg utan att tänka. Barfota i tennispjucks i värme. Inte genomtänkt alls! Jag har aldrig i hela mitt liv haft skoskav av denna kalibern. Min ena lilltå är förstörd för allt framtid och den kommer aldrig att återfå normal färg och form. Skinnflådd så till den milda grad och det har bildats vätskeblåsa på vätskeblåsa. I två nätter hade jag svårt att sova och bara tanke på att ha något på fötterna har fått mig att må illa. Usch, det har varit hemskt. Nu har det börjat släppa och jag kan återigen gå som en normal.

    Bloggen ligger lite still och det beror på att en förändring är på gång – IGEN! Jag tröttnar aldrig. Det är inte min mening att förvilla men nu görs sidan om helt och hållet och det blir en helt egen design. Det är ingen avancerad sida men den är inte gjord från någon färdig mall alls utan den blir bara min. Det blir ljust igen och bloggen kommer visas på ett hederligt gammalt scrollsätt.  Jag vill att det ska vara enkelt att navigera i en blogg och det ska inte vara för många klick för att komma någon vart. Som det är nu så tycker jag själv att det ibland kan bli lite rörigt och på tok för många klick. Inte bra. Jag tycker om utseendet men det är ändå inte rätt. Bättre kan det bli och det blir det.

    Jag har alltid varit rörig och ombytlig. Ena dagen är det si och andra dagen är det så. Ibland stör jag mig på det men oftast tycker jag det är kul. Mats, han som får sitta och slita med det, är nog av en helt annan uppfattning. Han suckar, stånkar och gnyr men jag tror att han innerst inne tycker det är roligt för han tycker också om att lära sig nya saker fast när jag klagar på något han precis klurat ut vill han nog allra helst dänga datorn i huvudet på mig.

    Nån gång ska jag också lära mig att bygga sidor men jag saknar något för att det ens ska vara lite möjligt – tålamod. Så tills vidare får Mats kämpa på med mig och mina idéer.

    Idag börjar semestern här uppe på Södra Säm, det ska bli så skönt att få ha honom hemma. Håll alla tummar ni har på att Mats rygg kommer att hålla (den har bråkat med honom i några veckor) och att han får vara utan ont i sina 5 veckor. Håll även en extra liten tumme för att vi kommer få fint väder.

     

     


  • SYRENBLOMSGLASS

    SYRENBLOMSGLASS

     

    Syrenen är överblommad sedan länge så om man inte har något syrenblomssocker så får man vackert vänta till nästa vår och göra glassen då. Just syrenblomsglass ska ätas just vid den rätta tiden då de stora blomklasarna tagit vid efter häggen. Då är det den helt rätta tiden så det gör inget om man får vänta. Glassen smakar så mycket vår och den smakar så gott och inte alls parfym som man kanske kan tro. Kom ihåg – syrenblomsglass!

    3 dl vispgrädde
    2 dl standardmjölk
    1 vaniljstång

    1,5 dl strösocker
    2 dl syrenblommor
    6 äggulor

    ev. fint hackad vit choklad

     

    Börja med att koka upp grädde, mjölk med delad, urskrapad vaniljstång. Ställ åt sidan i några minuter. Ta ur vaniljstången. Mixa socker och syrenblommor. Vispa äggulorna med syrenblomsockret. Blanda i den avsvalnade gräddmjölken och häll sedan tillbaka smeten i kastrullen. Låt det sjuda några minuter, det får absolut INTE koka. Ställ sedan glasssmeten för att svalna och ställ till sist in den i kylen och låt den bli kylskåpskall. Låt den gärna stå några timmar, helst ett dygn, innan du häller ner den i glassmaskin och kör den till en krämig och välsmakande syrenblomsglass. Blanda i den vita chokladen precis innan den är färdig i maskinen.

     

     


  • TRE KÄRLEKAR PÅ GRÖNINGEN

    TRE KÄRLEKAR PÅ GRÖNINGEN

    En av dom har dock en längre tunga. Det blir lite svettigt när man utsätts för nya prövningar och får ge sig ut på okänd mark.

    Gårdagen var en pärs för våra stackars hundar och oss också för den delen. Det är inte dom som är de mest vältränade  jycklarna men ändå ville vi ha med oss dom eftersom vi inte ville lämna dom hemma en hel dag själva så det var bara att stuva in dom i bilen med allehanda ting och styra kosan mot Helsingborg och släktträff (Mats sida) ute på Gröningen. Svea och Hjördis är inte vana vid människor, speciellt inte när dom är i en enda stor klunga. Dom är vana vid att vara här hemma, jaga lite bilar längsmed staketet, ta småpromenader längs grusvägen och ta en tur ner till byn nån gång i veckan. Med oss, i hemmets lugna vrå är dom sagolika, ljuvliga och helt klart bäst. I andra sällskap är dom något helt annat – usla! Våra älskade hundar. Knasiga, buffliga, pinsamma, tokiga, idiotiska och älskvärda. Råstarka Svea som skulle välta en 200-årigt träd om hon kände för det och Hjördis som sjunger högt när vinden blåser på hennes öron. Dom är original, utan tvekan. Julia skulle varit med också DÅ hade cirkusen varit komplett. Vi hade behövt ha åtta armar var och ögon i både nacke och panna. Jag tappade precis all lust som bara var möjligt. Allt var som bortblåst och allt blev därefter. Jag hade planer på att ha en mysig picknick, duka upp och fotografera men icke. Jag gjorde några tappra försök men det gick åt skogen varje gång.  Det var alldeles för mycket energi, människor, rörelse, ljud och dofter för att det skulle vara behagligt för våra fyrfotade vänner. Jag vill inte ha varken Svea eller Hjördis annorlunda, dom är perfekta som dom är. I rätt miljöer.

    På detta kaos så hade jag nog en av mina sämre dagar någonsin och jag gissar att det påverkade hundarnas beteende också. Jag var ostabil och frustrerad. Det började redan på fredagen och humöret var så långt från på topp som det bara är möjligt. Så, när vi parkerade bilen här hemma igår kväll, efter 6 timmar i bil tur och retur, var det jag som totalkraschade i sängen med hundar, katter och make. Vårt eget lugna kaos. Vi snarkade ikapp redan efter 5 minuter. Idag börjar humöret skifta och det bättre hållet och det värsta vekar vara över vilket är otroligt skönt.

    Jag har på förmiddagen passat på att ta en timmes promenad i regnet så eftermiddagen kommer tillbringas inne, i värmen vid varsin dator. Precis lagom en dag som denna. Möjligtvis att det blir några sidor av en bok. Det är inte så noga vad som händer bara det inte händer nånting. Jag vill bara vara så så får det bli.

     

    Vi träffade nya, trevliga och otroligt rara människor igår. Dom förtjänar ett alldeles eget inlägg lite senare.


  • MIN NYA, STORA KÄRLEK

    MIN NYA, STORA KÄRLEK

     

    En Canon 5D har äntligen hittat hem. Som jag har väntat och som jag har längtat. Igår eftermiddag köpte jag den och idag fick jag äntligen hämta ut den. Vilken grej! Så snygg, så skön och helt makalös. Jag är helt tagen även om jag ännu så länge bråkar med ljusmätning och annat som jag aldrig behövt bry mig om när jag hade en icke-fullformats-kamera. D5 har mer knappar och inställningar än vad jag någonsin haft. Det tar nog sin lilla stund att hitta rätt men tills dess så kommer jag njuta. Bara känslan när jag skjuter av bilden är helt galen! Det känns verkligen i hela kroppen. Precis som det ska.

    Idag somnar jag väldigt glad och i morgon ska det provskjutas precis hela dagen men först måste jag ta ett varv i trädgården. Ha en riktigt skön fredagskväll!

     

     


  • FÖLJA HELENA?

    Det är mycket bättre än att följa John. Hoppas jag i alla fall.

    Jag tycker det är så kul att möta nya människor inte bara i det  verkliga livet utan även på nätet. Så känner du samma sak så tycker jag inte att du ska tveka. Jag finns på Twitter, Bloglovin’ och Facebook. Olika mycket helt beroende på lust och ork.

    Facebook

    Twitter

    Bloglovin’

    Vi ses!

     

    Foto – Mats Ljunggren


  • ENKELT, ENKLARE, ENKLAST

    ENKELT, ENKLARE, ENKLAST

    Vill du tillbringa tiden med gästerna istället för att laga mat? Köp ett gäng pizzor med olika fyllningar, slice them up och sätt er till bords och ät. I måndags när vi fick besök så var klockan redan så mycket in på kvällen och jag hade inget förberett så hade jag ingen som helst lust att ställa mig i köket och trixa med grytor och recept så vi tog det enkla och faktiskt det enda rätta. Vi stannade till på den lokala pizzerian. Perfekt! Alla blev mätta och alla fick lika mycket tid att umgås.

    Om man har tid att förbereda så tycker jag att man ska göra glassen som är på den andra bilden. En jordgubbsglass  med krossad vit choklad. Det blir inte så mycket godare än det.  Det är helt sant!

    Snart är det dags för sista Harry Potter. Någon tupplur har jag inte tagit men Mats har sagt att det ska vara lite mer fart i den sista filmen så jag får helt enkelt tro på honom och hoppas på det bästa! Ska ni se Harry på bio eller gör ni som vi gör oftast, väntar på att den ska komma ut på DVD?

     

     


  • KÖRSBÄRSKAKA

    KÖRSBÄRSKAKA

     

     

    Här är kakan som fått högst betyg någonsin av min älskade Mats. Han var helt lyrisk och vill ha ny kaka varje dag. Jag är beredd att hålla med. Den blev verkligen perfekt på alla sätt och vis. Det bästa var dock att den blev så fantastiskt saftig, utan att bli degig. Makalöst god kaka och makalöst enkel kaka som alla kan bjuda på. Jag använde lite körsbärssirap men om man inte har det hemma så går det ändå. Inga problem alls men har man en skvätt sån sirap så tveka inte att ha i det.

    Ikväll är det Harry Potter-premiär och jag och syster har bokade biljetter. Jag tycker om filmerna men jag lyckas inte hålla mig vaken. Det går bara inte. Jag behöver 4-5 dagar för att se klart en film. Det är likadant varje gång.  15-20 minuter in i filmen så åker ögonen ihop och jag snarkar tills eftertexterna börjar. Varje gång! Likaså är det med böckerna. Snark! Det tar lång tid för mig att läsa ut en bok om käre Harry. När vi såg första delen av sista boken så slocknade jag som ett ljus där i biosalongen jag hoppas att jag lyckas hålla mig vaken idag. Jag vill ju verkligen se det. Hur det blir med den saken blir jag varse om senare i kväll. Wish me luck! Det blir strax en tupplur så att jag är utvilad.

    Körsbärskaka

    2 ägg
    2 dl strösocker
    50 gram smör
    0,5 dl mjölk
    0,5 dl körsbärssirap
    3 dl vetemjöl
    1,5 msk marsanpulver
    1,5 tsk bakpulver
    1 tsk vaniljsocker

    smör och ströbröd till formen

    Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Smält smöret och häll i mjölk/sirap. Blanda ner i äggsmeten.  Blanda mjöl, marsan, bakpulver och vaniljsocker innan du rör ner det försiktigt i äggsmetern. Rör försiktigt och blanda inte för länge. Smöra och bröa en form. Häll i smet och ställ i i nedre delen av ugnen (förvärmd) på 175 grader i 35-40 minuter. Sänk till 150 grader efter halva tiden. Ta ut och låt kakan svalna av lite i formen.

     

    Den gamla kameran på bilden är en present till Mats från mig. Han är helförälskad i ”dåliga” bilder och tycker så mycket om det gamla när det kommer till fotografier så den här är redan flitigt använd. Han har inte hunnit skicka in någon rulle för framkallning än så vi vet inte riktigt om det fungerar och blir bra men jag gissar att han blir nöjd för ju sämre bilden är ju gladare blir han. Han är inte som alla andra min Mats. Det är hans bästa egenskap.