Körsbär. En körsbärskaka.
En fotografisk matblogg
Jag kom på att jag helt missat att lägga upp receptet på Jordnötsglass med marshmallows. Det låg på min första matblogg för några år sedan. Det är inte dom bästa bilderna men det kan vara den bästa glassen. Marsmallows i glass är en riktig höjdare. När dom är frysta så blir dom sådär härligt sega. Jag tror att jag måste ge mig i kast att göra en ny glass med marshmallows. Tips på smak mottages tacksamt!
Jordnötsglass med marshmallows
2,5 dl mjölk
2,5 dl grädde
1 dl jordnötssmör
0,5 dl socker
Värm ihop mjölk, grädde, jordnötssmör och socker, på svag värme tills sockret har löst sig. Det får inte koka. Ställ åt sidan och låt det svalna helt.
5 äggulor
0,5 dl socker
1 dl små marshmallows
1 dl grovt hackade jordnötter
Vispa äggulor och socker pösigt och blanda sedan försiktigt ner gräddmjölken med jordnötssmör i äggsmeten. Häll sedan smeten i en ren kastrull och sjud den på svag värme i ca 10 minuter eller tills smeten tjocknat såpass mycket att den sätter sig på sleven. Den får inte koka.
Lyft av och ställ åt sidan. Smeten ska vara kylskåpskall innan den åker ner i glassmaskinen. När den är det så låt den gå i maskinen i ca 30-40 minuter.
När glassen är färdig så blandar du i jordnötterna och marshmallows.
Ett bra sätt att få bruna ben är tydligen att sätta på sig ett par vita skor, dra upp byxbenen, ställa sig i solen och köra Instagram.
Det är meningen att det ska vara mer mat och recept här men som det är nu så går vi i en riktigt tråkig trall med enklast möjliga mat till både frukost, lunch och middag så det finns liksom inget kul att fotografera. Eller tja, förutom mina vita skor och vår väg då. Det är på den nivån det är nu men det kommer ändras och återgå till det mer normala och att intresset för laga mat, och dessutom fotografera den, återkommer. Tillsvidare får ni hålla tillgodo med mina små vardagsbetraktelser sett från kameran.
Jag älskar den här mannen lika mycket som han älskar Morgan.
Instagram har blivit min nya hobby. Allt fotas och på nåt sätt tycker jag allt blir bra. Inga konstigheter! Så ha överseende, tänk på att det får mig att le en smula extra.
Strålande sol och gudaljuvlig värme. Vad gör man då? Jo, man åker till vårdcentralen och blir sittandes där tills klockan blivit lunch och när man sedan kommer hem så smäller huvudvärken till så det är bara att gå och lägga sig. Det är vad jag har gjort idag. Det känns som hela dagen har gått åt skogen. Det är tur att vi är inbjudna hos vännerna i grannbyn så det blir nånting roligt som händer. Det är fortfarande varmt och soligt så det verkar bli en fin sommarkväll på deras altan. Det är jag värd.
Anledningen till mitt besök på vårdcentralen var att hela min hårbotten är full med sår och annat oskönt. Det kliar, svider och känns ofräscht så det var dags att ta itu med det och få ordning på det. Psoriasis. Jag har misstänkt det länge men ändå – Tack för den! Det var precis det jag fattades så nu är medicinskåpet utökat med allehanda krämer, salvor och vätskor. Salva till såren och skorporna i öronen, kräm till armbågar, ben och knän och vätska till hårbotten. Det är inte utan att jag funderar över vad som kommer härnäst, vad blir det *”nytt och spännande” nästa gång?
* Mats sa så för många år sedan, innan jag fick min diagnos ”Det är i alla fall roligt med dig för det är alltid något nytt och spännande.”
Här följer det godaste jag gjort på muurikkan – hittills. En renskavsgryta serverat på hårt tunnbröd. Mats tyckte mycket om det. Som synes!
en förpackning renskav
3 schalottenlökar
1 dl frysta lingon
1 dl creme fraiche
färska kryddor, timjan och persilja
olja och smör till muurikka
salt & peppar
Hetta upp muurikka och lägg i en rejäl klick smör tillsammans men en skvätt olja, lägg sedan i hackad lök och renskav. Stek det snabbt tillsammans och tillsätt sedan creme fraiche. Låt det puttra någon minut innan du lägger i lingon och grovt hackade kryddor.
Lägg nykokt potatis på ett hårt tunnbröd, mosa potatisen lite lätt och lägg sedan på renskavsgryta. Klart att servera!
En kvällspromenad i solnedgång var allt jag önskade och jag fick det. Vi tog vårt pick och pack (läs: Hjördis och Svea) och begav oss på den 6 km lagom långa turen. Helt perfekt med undantag att jag fick ont i fotsulorna av skorna fast vad gör väl det när man har chansen att se Sverige från bästa sidan. I skogen på en grusväg med dom som betyder allra mest. Fantastiskt på alla sätt.
Svea avslutade promenaden genom att slänga sig i vattnet från bryggan. Hon är ett riktigt blötdjur. Väl i vattnet passade hon på att ta en 10 minuters simtur. Bra för leder och temperatur. Vår älskade fisk. Hjördis, badkrukan, höll sig på land men hon har tagit ett annat bad – i fästingar! Jag har tappat räkningen. Det är bara att plocka, precis som lösgodis fast vidrigare. Hjördis aka Gräddwispen aka GW.
Du förfaller. Du är trött.
Du är ledsen. Du kämpar.
Du håller dig kvar.
Jag ser dig. Jag lider med dig.
Jag är arg. Jag ger upp.
Jag stannar kvar.
Du frågar om jag är arg. Du ser på mig.
Du är orolig. Du är nära till gråt.
Du pratar bort.
Jag ser dig. Jag är besviken.
Jag är förtvivlad. Jag vill.
Jag är maktlös.
Jag ser dig. Jag älskar dig.
Jag hatar dig. Jag vill ha ett slut.
Ser du mig? Älskar dig mig?
Hatar du mig? Vill du ha ett slut?
Mamma, jag ser dig.