Etikett: semifreddo


  • MASKROSGLASS.

    maskrosglass

    Här är den. Maskrosglassen. En len och krämig glass med smak av söt och honungsliknande smak.

    Efter mitt misstag med maskrossirapen så fick jag tänka om. Jag ville inte slänga så då blev det ett experiment som med facit i hand föll väldigt väl ut. Jag är fortfarande förvånad över smaken på ”sirapen”. Jag var helt övertygad om att det skulle smaka maskros. Beskt och äckligt men det är precis tvärtom. Jag måste ta mig i kragen och göra om det för maskros i en flaska är precis vad jag behöver när det blir sämre tider och maskrosen har blommat över och tagit semester i väldigt många månader.

    Gör en vanlig vaniljglass men byt ut sockret mot maskrossirapen, samma mängd. Rör ut den i lite ljummen grädde. Du kommer bli förvånad över smaken. Jag lovar!

    Idag står det grill med våra fäder på agendan. Mycket trevligt och väldigt ovanligt!


  • NÄR DET INTE BLEV SOM DET SKULLE. MASKROS.

    maskros

    Häromdagen tog jag mig för det härmed att försöka få till maskrossirap. Allt såg strålande ut och det kändes rätt hela vägen tills ”sirapen” hälldes upp i burkar. Då blev den grynig och stelnade till rejält och i min värld är det inte riktigt så sirap ska te sig. Jag vet inte vad jag gjorde för knas men jag gissar att jag vispade runt aningens för mycket och jag kokade den lite för länge. När besvikelsen har lagt sig så ska jag ge mig på det igen för jag bara måste ha en burk eller flaska med maskrossirap för den smaken som det blev på den tilltalar mig en hel del. En len honungssmak.

    Nu hänger jag inte läpp för det utan tog mig samman och tänkte på glass i vanlig ordning. Så den hårda ”sirapen” har nu förpassats till en glassmet som står och gottar sig i kylen. Maskrosglassen är snart ett faktum. När man gör glass får man alltid äggvitor över och då blir det i vanlig ordning maränger av det. Jag är så trött på maränger men ändå sitter jag där med spritsen i handen och spritsar de små sattygen och svär mig blå. Att spritsa maränger är lika med besök hos kiropraktorn för att knäcka nacken i fas igen. Sattygen, marängerna ska senare under dagen få pryda glassen hade jag tänkt. Om det blir mjukglass eller vanlig kulglass har jag inte bestämt än. Mjukglass med maskros låter kanske inte så spännande….


  • SYRENSOCKER.

    syrensocker

    När vi flyttade hit till vårt lilla hus 2006 så var det syrenen som mötte mig vid grinden och det var syrenen tillsammans med fläderträdet som fick mig på fall. Jag visste från första stund att det var här vi skulle bo. Vi la bud direkt men eftersom det var många som var på visningen så trodde vi aldrig att vi skulle få huset så efter en vecka hoppade vi av och orkade inte ge oss in i en budgivning med rädsla för att det skulle springa iväg mer än vad vi hade i vår plan. Vi började leta fel ”för små rum” och alldeles ”för långt bort”. Efter några dagar ringde mäklaren och frågade om vi fortfarande var intresserade. Det fanns inga mer villiga köpare! Två dagar senare var alla papper påskrivna och huset var vårt!

    Jag undrar än idag vad det var som gjorde att det inte var fler för här är det helt ljuvligt!
    Avsaknad av intresserade kan kanske ha berott på läckande tak, feldragen el, överpris m.m – allt det där gick vi på men vattnet smakade gott! Vattnet var viktigast vid husköp fick vi veta när vi gav oss ut på husmarknaden. Jätteviktigt! Fuktskador och annat fjantigt är inte väsentligt. Smakar vattnet bra är det bara att köra på och det gjorde vi!

    Syrenerna och flädern stod för det första ljuvliga mötet och väl inne var det vattnet. Vi var förälskade!

    Trots blommande syrener har jag aldrig tagit mig för att göra syrensocker. Jag har bara mixat det snabbt och använt det i glass. (Syrenblomsglass finns här) Det ska tydligen vara gott och efter att ha sett en bild på Instagram (Toreboan aka I huvudet på elvaelva – Vackraste bloggen som går att finna! Det behövs inte mer än så. Livet blir liksom komplett!) tidigare idag så kände jag att det måste nog ändå vara dags. Nu ska det ju stå till sig i några dagar och torka ordentligt så jag kan inte veta alls hur det kommer att smaka men enligt säkra källor så ska det vara jättegott och perfekt att baka med. Ge mig en vecka så ska vi se om det stämmer.

    (mer …)


  • LAVENDELSIRAP

    lavendelsirap

    Ett enkelt sätt att hotta upp en vanlig hederlig vaniljglass (eller som här, en frozen yoghurt på yoghurt och mjölk istället för grädde) är att använda sig av smaksatt sirap. Rippla i valfri mängd i glassen bara så blir det kalasbra. Här är det en lavendelsirap som jag klickat hem från någon nätbutik för nåt år sedan. Jag har googlat men inte funnit men vad gör väl det när det troligtvis är busenkelt att göra egen. Hur man ska göra ha jag inte klurat ut än. Risken finns ju att det blir lite rengöringsmedel av det hela. Denna smakar väldigt långt ifrån rengöring men så smakar den inte heller riktig lavendel. Mig gör det då inget!

    Smaksatt sirap. Lite mer om det. På min spis står det nu en maskrossirap och svalnar. Eftersom jag inte har varken vett eller tålamod så har jag naturligtvis redan smakat och jag smakade såklart när den var kokhet så nu sitter jag här med en blåsa i gommen. Att lära sig av sina misstag efter 36 år är onödigt. Livet skulle bli så tråkigt! Smaken? SÅ GOTT! Påminner väldigt mycket om honung men betydligt mycket mildare. Jag tycker till och med att det är godare än honung! När den är sval nog att tappas upp på flaska så kommer det ett recept. Kan ni inte vänta? Googla!

    Den frusna yoghurten gör sig bäst att serveras när den stått i frysen 1 timme efter att den är färdig då den blir väldigt hård efter några timmar i frysen. Varför spara liksom?!

     


  • MJUKGLASS MED FINT KROSSAD CHOKLAD.

    01-860

    Ska du fotografera glassen bör du fokusera på just det och inget annat pga glass smälter. Dagens tips.

    Jag har kört fast i glassträsket men det ger nog snart med sig och allt återgår till det normala och det blir mer varierat. Glass är en viktig ingrediens i mitt liv. Är och har alltid varit. Speciellt mjukglass som jag åkt många mil för att få den perfekta glassen. Numera är det nästa samma oavsett vart man än väljer att köpa sin mjukglass. Mycket tråkigt. Den godaste som någonsin har funnits men som tyvärr inte längre finns kvar fanns i Horred. Den var helt perfekt. Mjuk med ändå fast och smaken den var to die for. Dom hade dessutom det godaste strösslet jag någonsin smakat. Flakes. Det finns flakes på många ställen men dessa var nåt alldeles extra. Huh, saknar!

    Eftersom det är samma överallt så får jag vackert fortsätta att göra min egen glass. Kanske kan det någon gång dyka upp en glasskiosk med en perfekt mjukglass. Hoppas och önskar!

    Mjukglass med krossad choklad? Konstigt tycker någon och jag är beredd att hålla med men allt är till för att provas i alla fall en gång. Detta blev inte alls så pjåkigt faktiskt. Viktigt är att chokladen är mycket fint krossad så att den liksom är ”ett med glassen” och inte krispig som den brukar vara när man kör med choklad. Den får inte heller göra glassen grynig. Då är det fel. Krossa den precis så mycket som du själv önskar men försök att hålla det fint men inte som ett mjöl.

    Receptet är lika som vid vanlig hederlig vaniljglass (uteslut citron). Blanda i chokladen i slutet. Om du vill ha den som mjukglass: Servera den direkt när den är färdig i maskinen. Vanlig kulglass: Ner i en frystålig bunke och skicka in den i frysen 1-2 timmar innan servering. Skopa upp och ät.

     


  • MJUKGLASS. CITRON & VANILJ.

    Citron & vanilj

    Det här kan vara det absolut godaste glassen jag gjort. Smaken är helt fantastisk. Kombinationen citron & vanilj skulle visa sig vara godare än vad jag först trodde. Jag har inte använt mig av färsk pressad citron utan har kört på arom. Fy mig kanske men med facit i hand var det ett smartdrag utan dess like. Eftersom det är mjukglasstider valde jag att göra den som mjukglass men känner man för det är det bara att frysa som vanlig glass och skopa upp valfri mängd. Precis hur bra som helst!

    På toppen ligger det hemmagjorda strösslet och gottar sig.

    Jag säger det igen, igen och igen – Gör din egen glass!

    (mer …)


  • EGET STRÖSSEL.

    STRÖSSEL

    Äntligen har jag testat att göra eget strössel. Det blev förvånansvärt bra.  Förarbetet innan det blev små krispiga söta rackare var allt annat än behagligt. Jag har fortfarande träningsvärk i nacke och händer. Att spritsa tar på krafterna. Helt klart. Mycket spritsa blir det dessutom, speciellt när man inte fattar hur mycket fyra äggvitor och 1,5 paket florsocker är. Jag hade precis gjort glass på fyra äggulor och hade då lika många äggvitor över så jag tänkte ”Äh, så mycket kan det ju ändå inte bli!” Det blev det! Hela köket har varit fullt med bakplåtspapper fullproppade med tunna ”strösselstänger”. I närmare ett dygn har det fått torka och nu på morgonen var det bara att börja dela med fingrarna. Rulla bakplåtspappret så stängerna släpper och liksom hamnar i en hög. Börja nyp.

    Det är höfta som gäller. Gör inte som jag, börja inte med fyra äggvitor. Testa med en eller två först. Tillsätt såpass mycket florsocker att det blir en trögflytande smet. Smaksätt och färga helt efter tycke och smak. Häll i spritspåsar, klipp ett litet hål och sätt igång. Låt det sedan få stå och stelna ett bra tag. Förvara i täta burkar.

    Strössla på glass, kakor eller andra bakverk.

     


  • ISGLASS. POPSICLE. RABARBER.

    isglass

    När jag ändå är inne på det här med barndom. Vem minns inte isglassarna man gjorde själv av saft som hälldes ner i isglassformar och blev till en sliskig, blöt och lite sur isglass? Dom där fantastiska glassarna som man liksom sög ur all saft ur så att det enbart fanns en isklump kvar. Jag har aldrig kunnat bita i isglass och jag har heller aldrig haft något tålamod att vänta så isklumpar hade jag gott om men trots det så blev jag en sockerspeedad skitunge.

    Det här är nästan samma sak enda skillnaden är att det blir ingenting kvar. Allt åker ner. Utan några som helst problem.

    Viktigt att tänka på när man gör egen isglass är att använda sig av riktig saft med riktigt socker eftersom lightvarianterna gör glassen nåt så fruktansvärt sur att man (läs: jag) liksom tröttnar efter inte alls många sekunder. Glass ska vara sött men ändå svalkande. En sak till, saften ska vara stark! Inga mesfasoner gäller när man gör isglass. Okej?

    Nu, nu blir det enkelt.

    (mer …)


  • MOROTSKAKAGLASS.

    morotskakaglass

    Här är den. Ruds morotskaka. I glassform. Med cookie dough.

    Tanken var att hitta den där riktiga morotskakasmaken men jag lyckas inte riktigt nå ända fram men det gör inget för det är gott som tusan ändå. En söt glass med lite salt cookie dough.

    Jag var skeptisk men jag var uttråkad och kände att jag var tvungen att prova. Morötter är ju gott, liksom, så vad kan gå fel? Jag gjorde smeten i förrgår så den har fått rejält med tid i kylen för att svälla till sig riktigt ordentligt. Perfekt! I morse skickades den ner i maskinen och en knapp timme senare var den född. Morotskakaglass, nästan.

    Jag älskar att göra glass, det kanske märks? Jag tycker det är lite utmanande att hitta annorlunda smaker. Just dom där som man kanske inte riktigt räknar med. Jag har i vanlig ordning googlat för att se om det redan finns och det gör det naturligtvis. Morotsglass är inte unikt men skit i det – det är GOTT!

    Ta fram den 20-25 minuter innan servering så har du en toppenglass att servera när gästerna kommer på besök. Eller äh, skit i gästerna! Lägg dig på soffan och sleva direkt ur bunken. Det är min melodi och därmed det enda rätta. (att sleva är lite av en lögn, jag dumpar snabbare än snabbast på det här – glass OCH cookie dough är en kombination som jag som tjockisopererad får se upp med. Det tar inte många sekunder innan dumpet sitter som en smäck. Hade jag kunnat hade jag slevat!)

    (mer …)


  • ROSENGLASS.

    rosenglass

    Nej, det smakar inte parfym!

    Att ha rosenvatten i glassmeten är strålande. Mer sommar än rosor går nog inte att få. Det skulle vara jordgubbar då i så fall men just jordgubbsglass finns det ju mängder av. Det är absolut inget nytt med rosenglass men det är nytt för mig. Jag har haft det där rosenvattnet i skåpet i flera år nu utan att jag tagit mig i kragen för att testa. Det var just i glass jag hade tänkt att använda det. Det tog tid men nu är den här. Ruds rosor!

    Man behöver inte köpa dyra glassformar för att få glass på pinne. Det duger alldeles strålande med vanlig hederlig plastmugg. Häll i och tryck ner en glasspinne och skicka in i frysen för att stelna till sig. För att späda på rosorna så har jag lagt lite kanderade rosenblad i botten innan jag hällde i glassen och avslutat på samma sätt. Det händer liksom lite mer i glassen då, tycker jag!

    Under fototillfället hann glassen smälta då jag inte tänkte till och det rasade brädor (bakgrund) rakt ner på huvudet och foto upphörde pga svordomar. Det är med livet som insats att fotografera hos mig.

    (mer …)