En fotografisk matblogg
För ett tag sedan så jiddrade jag om en lemonlimecurdglass. Här är den. Eftersom jag helt missat att fotografera förra batchen så fick jag göra en till. Vilken hjumlans otur för oss. Verkligen.
Alldeles len. Alldeles söt. Alldeles syrlig. Alldeles krämig. Tja, kort och gott – Alldeles underbar!
Cliffhangern blev en smula längre än vad jag hade räknat med. Det var inte alls tänkt att det skulle ta flera dagar för mig att ens starta datorn. Det är skönt när man inser att man faktiskt har ett liv utanför dator, facebook och spel. Ibland har det en tendens att bli lite för mycket så denna pausen har varit bra på alla sätt.
Glassen som jag jiddrade om tidigare i veckan ser ni på bilderna. Det är den absolut godaste glassen jag någonsin har gjort. Den är så krämig, så välsmakande och så perfekt som det bara är möjligt. Den dänger vilken köpeglass som helst i väggen. Tveklöst! Den råkade få stå och svälla en dag extra, kanske var det just det som gjorde hela glassen. Man ska inte ha bråttom när man gör glass. Då är det en stor risk att det blir isigt, hårt och det blir fett i gommen dvs. alltså inte så som glass ska vara. Sån glass vill inte jag ha i alla fall. I glassen är det gelatin av en enda enkel anledning – Jag vill ha det! Vill man inte ha det så utesluter man det men då kan jag inte garantera att det blir lika bra.
Nu: Twilightmaraton.
Hoppas att du har en fin söndag. Ta hand om dig.
Ni vet väl att om ni klickar på pluset uppe till höger så kan ni prenumerera på inläggen här i bloggen? Klicka på den så får du stenkoll på vad jag gör. Vill du ha ännu mer koll, tex. veta vad jag inte gör, så finns det ett F (Facebook) jämte. Att ”träffa” nya människor är trevligt. Tycker i alla fall jag. Kanske ses vi?
Semifreddo, mina vänner, är väldigt enkelt och väldigt gott. Det kräver ingen glassmaskin alls och det går att variera i det oändliga. Sätt sprutt på fantasin och skapa dig din egen favoritsmak. På 5-6 timmar har du en krämig, halvfryst juvel stående i frysen som bara väntar på att slukas. Hallon och lakrits är en match made in heaven, just den kombinationen kan aldrig, någonsin bli fel. Receptet finner ni längst ner i inlägget.
Säger man god fortsättning efter julafton eller är det bara efter nyårsafton? Varje dag borde visserligen önskas med god fortsättning så det är inte fel – God fortsättning till er alla läsare! Hoppas att gårdagen blev som ni önskade oavsett om ni firade stort, smått, högt eller lågt. Vi firade ytters lågt och somnade väldigt nöjda och glada med dagen. Dagen avslutades med att en av mina småbröder, som inte är varken små eller unga längre, tog fram en jacka. En jacka som jag sedan jag såg den första gången, varit helsåld på. Tyvärr kunde jag inte ha den då men NU, dragkedjan åkte igen och jackan blev därmed min. Jag är inget märkesfreak utan tycker oftast det är fjantigt men jag vill nu annonsera att jag har en Didriksonsjacka i storlek XL! ( i somras hade jag storlek 58/60 alt. väldigt många X före L). Det viktigaste märket på jackan är alltså storlekslappen!
Så här dagen efter julafton är det inte mycket med någon av oss i denna lilla familjen. Vi är rastlösa, trötta och stånkamätta ungefär hela tiden. Vi har sovit i stort sett hela dagen med undantag för när vi fick julmatsresterlunchbesök av en bror med sällskap. Det var nog bra att dom dök upp annars hade nog risken varit väldigt stor att vi sovit hela dagen. Juldagen är årets tråkigaste dag, helt klart. Ingenting är öppet och rastlösheten sitter som superlim och naturligtvis vill vi göra allt som handlar om att springa i butiker. Men se, tji på oss!
Nä, om jag skulle ta och gå upp ur sängen? Klockan är ju snart midnatt så det är nog dags trots allt.
Vi har haft en riktigt fin helg. Spontan och väldigt trevligt. Vi har inte planerat någonting utan det har bara blivit som det har blivit. Igår gav vi oss ut och grillade med goda vänner och deras knoddar. Jättemysigt men trots trevligt sällskap och en sprakande eld så var jag snudd på att avlida av köldskadade fötter. Huh, det var vidrigt kallt! Det tog sina timmar efter att tina upp. Väl hemma igen, efter startad kamin och påklädning modell brutal för att försöka återfå normal kroppstemperatur, så hade vi inga fler planer för dagen alls mer än att vi skulle äta middag. Ibland är det ett större projekt än vad man kan tro. Faktiskt. Vi hystade ihop en soppa, liknande en köttfärssoppa med potatis och lite annat smått och gått. Vi båda rynkade lite på näsan – ”men vaffan, det mättar!”.
När jag står där och rör i min mättande soppa så plingar det till i min iPhone (viktig info) och ovan redan nämnda vänner skriver och frågar om vi vill ha kvällsmat. OM?!
30 minuter senare sitter i vårt, deras, favoritrum. Uterummet! Det är där minglet pågår. God mat serveras, ljusen tänds och kvällen blev precis så som jag tycker om det. I uterummet har julen börjat ta plats. Förr har jag tyckt att det är tråkigt att tjuvstarta julen men jag börjar förstå. Det är så mysigt! Så idag har julen börjat flytta in så smått även här i Rud. Inga större utsvävningar men julmusiken har börjat spela och jag börjar ana första advent och allt vad det innebär. Vår jultradition kan ni föresten läsa om i Inzpira Magazin – julnumret som finns ute i butik nu.
Polkagris är jul för mig. Polkagriskäppar att hänga i granen, eller att äta upp innan granen ens har kommit in. Det är helt efter humör. Polkaglass är inget nytt men kanske kan glassen enligt mitt recept vidga vyerna en smula. Inget märkvärdigt recept men så mycket godare än köpevarianterna. Ända sen jag började göra egen glass så tycker jag att köpt glass är så väldigt sött. Hemmagjort ska det vara. Då smakar det allra bäst och man kan smaksätta helt som man själv känner. Det kan inte bli bättre.
Nu är det jag som drar ner rullgardinerna, lägger mig under täcket och glor på film resten av söndagen. Hoppas att ni alla haft en lika fin helg!
Gårdagens dulce de leche har nu äntligen hamnat i en glass. Inte i vilken glass som helst utan i en jordgubbsglass. Något blek dock men det gör ingenting eftersom smaken är det viktiga här. Dulche de leche i glass är helt fantastiskt gott och det stelnar inte, det blir liksom aldrig isigt utan det håller sig krämigt, sött och vansinnigt gott. Dessutom blir det snyggt när det är ripplat i glassen. Så kort och gott, det är perfekt på alla sätt och vis. Jag har använt det förr i min Tom & Jerry-glass (den är fortfarande den absolut godaste glassen jag någonsin har gjort)
Jag försökte pigga upp bilderna lite genom att fotografera i en grön, eller förlåt, ILLgrön tröja. Den observante ser mitt försök i skeden. Misslyckande eller inte, det får betraktaren avgöra. Jag gjorde i alla fall vad jag kunde.
Efter min operation så har jag tyvärr upptäckt att glass inte längre är något som jag kan äta. Sorgligt och otroligt ledsamt. Kroppen mår inte bra av det alls så därför är det endast provsmakning som jag får hålla mig till men det är knappt att det går. Mer glass till andra alltså vilket stör mig en liten, liten smula. Mats däremot, han jublar!
Sötad, kondenserad mjölk. Den duger som den är men om man lägger burken i en kastrull, täcker med vatten och kokar den i 2 timmar så blir den om möjligt ännu bättre. Kolasåsen som blir går inte att beskriva i ord. Så gott och faktiskt lagom sött i rätt mängder.
Just innehållet i denna kokta burken ska få slinka ner i en glass. Hur låter det med jordgubb- och dulche de leche-glass? I mina öron låter det alldeles förträffligt så, så får det bli.
I går förde vi vår mamma till hennes sista vila. En underbar ceremoni. Mamma fick en fin begravning och jag tror att hon, om hon nu kunde följa oss på avstånd, kände sig helt nöjd med det. När vi lyft upp kistan på katafalken och när vi börjar köra den mot gravplatsen försvinner det grå och regntunga på himlen. Solen skiner med all sin kraft och himlen börjar anas blå. Under hela akten vid gravplatsen strålar solen och när vi väljer att gå därifrån efter 20-25 minuter så försvinner solen och himlen blir grå och molnen blir återigen regntunga. Att solen visade sig fick mig att känna att allt var okej. Mamma har det bra där hon är och det visade hon oss allesammans. Hon fick med sig bilder på alla oss barn, i från olika år. Två skedar, vår mamma var en fena på att spela på skedar. En stor 250 gram nougat, en sån kunde hon smälla i sig på en kvart och Käck, eller Kick heter det väl idag (lakritskola) och sist men inte minst – en plånbok som hon ska lägga alla pokervinsterna i. Ha det bra mamma, vi ses!
Tempot är satt på ”långsamt” idag så nu är det jag som lägger mig på sofflocket och glor på VM tills jag inte längre orkar hålla ögonen öppna. Mats och två av mina bröder har satt sig i båten och åkt ut på sjön för en dag med fiske. Alla har vi våra olika sätt att koppla av och alla sätt är lika bra.
Ha en skön helg alla. Försök hela tiden att vara den bättre människan.
Foto – Mats Ljunggren –www.matsljunggren.com Han har lyckats fånga min otroligt vackra och välvårdade frisyr på ett alldeles ypperligt sätt, inte sant?!
Idag trillade den ner i vår brevlåda. Tidningen, eller magazinet är det enda rätta. Inzpira Magazine. En ny inspiration i tidningshyllorna. Och inspirerad, det blir man i allra högsta grad.
Det är en väldigt annorlunda känsla att läsa om sig själv på det sättet och se sina bilder pryda sidor och pärm. Det är inte utan att jag faktiskt blir lite prilligt stolt och känner att jag kan nog det där ändå. Att fotografera alltså.
Glöm inte. På måndag!
Valnötter är något som jag genom åren har lärt mig att tycka om. När jag var mindre så tror jag att krånglet med att knäcka dom på julafton gjorde att jag inte ville tycka om dom. Alldeles för pöligt. Men allt eftersom jag kom på hur jag skulle lyckas knäcka dom utan att jag själv klämde fingrarna i nötknäpparen, för det gjorde jag verkligen varje gång och AJ! vad ont det gjorde, så har jag insett att dom är riktigt goda. Idag finns dom dessutom färdigknäckta och jag behöver inte alls klämma fingrarna i någon knäppare. Fast när allt kommer omkring så är det ändå de oknäckta som smakar bäst även om det är med fingrarna som insats. Men vad gör man inte.
Kanderade valnötter är verkligen jättegott och dom fungerar som dom är men dom är också jättegoda i en glass eller en semifreddo. Jag har ett recept på en väldigt god smakkombination – Björnbär och kanderade valnötter. En enkel semifreddo. Klicka på länken om du vill ha receptet eller bara kika på bilder.
Livet börjar så makligt att återgå till det normala igen efter mammas bortgång. Det är inte lätt, på väldigt många sätt, men vi klarar det också. Vi har ju klarat livet tills nu. Återigen tack för de värmande, stöttande och fina orden. De betyder så otroligt mycket. Tack!
Nu ska jag berätta något som jag är väldigt stolt över och det är att jag och mina bilder kommer att vara med i en tidning, eller ett magazine för att vara helt korrekt, som släpps 23 augusti – Inzpira magazine. Ett helt makalöst magazine. Jag har turen att jag fått se hur det kommer se ut och detta mina vänner, är rakt igenom ljuvligt. Det är kreativitet med stort K. Missa den inte! Jag lovar att jag kommer påminna fler gånger. Jag är barnsligt stolt över att få vara med. Liksom, ett reportage om mig?! Att läsa om mig själv på det viset är inte något som jag är direkt bortskämd med. Vilken egoboost det är! Som sagt, missa inte.
Kvällens glassrecept visas som instagram eftersom dom riktiga bilderna är bortlovade och ska då inte publiceras här riktigt än. Glassen som visar sig på bilden är återigen en riktig höjdare. Jag hade funderat hela dagen på vad jag skulle göra för glass och när jag var på Ica så ställde jag frågan till en vän om hon kunde säga nåt som var gott. Mint blev svaret och mint blev det. En glass med After eight. Å vilken glass det blev. Smält after eight i smeten och på slutet i med finhackad after eight. Det är segt, sött och mintigt.
Jag ser ut genom vårt fönster och ser inget annat än regn och blåst men jag känner mig inte besviken eller irriterad över det. Det är skönt och jag tycker just detta vädret ger ett inre lugn. Vi sitter här inne i mörkret helt utan dåligt samvete. Tidigare idag var vi ute på en promenad till jordkulan, en gammal jordkällare fast den är byggd för att bo i. Den är restaurerad 1995 och är sedan dess öppen för alla. Det är en väldigt liten jordkällare men så mysig. Det finns öppen spis och några vingliga möbler. På bordet ligger det en gästbok där besökare har skrivit några fina rader om deras besök. Vi hade med oss engångsgrill, korv och bröd. Mysigt och enkelt. Vi klarade oss dessutom från regnet som började strila lagom tills att vi klev in genom grinden hemma igen efter några timmar. Ibland ska man ha tur.
I regn och rusk krävs lite extra gott och extra gott har det blivit. Jag misstänkte att kombinationen nutella och marshmallows kunde bli bra men att det skulle bli så tokigt gott som det blev kunde jag aldrig förutspå. Den lite hårda nutellan gör hela glassen. Det är inte sista gången den här smakkombinationen hamnar i vår frys, det lovar jag. Den är väldigt gräddig men ibland behöver själen sitt. Ta hand om den.
