En fotografisk matblogg
Min bästa tid är nu. CLEMENTINER! Har jag börjat äta kan jag inte sluta. Dom måste helt enkelt ta slut! Lite som chips eller liknande för någon annan. Eller som om jag har en godispåse liggande, det är inte lönt att tro att den ska sparas tills en annan dag, den SKA ta slut!
Måtte dom aldrig ta slut i affären!
Nu blir det enkelt och andra (kanel)bullar. (recept här – fyllning 150 gram smör, 2 msk vaniljsocker och honung tills man är nöjd (blanda ihop allt och bre på)) Dom här är istället för smör, kanel och socker fyllda med smör, honung och vaniljsocker. Vi snackar bulle här nu! De är klibbiga, söta och förjordat goda. På toppen ligger det råsocker och vid serveringen, så här dagen efter, är de pudrade med kakao/vaniljsocker i hopp om att se lite trevligare ut. Man kan alltså skippa pudret, det går alla tiders ändå.
Jag har gått och blivit nominerad i årets upplaga av Matbloggspriset. I kategorin ”Bästa foto” har jag lyckats trassla mig in. Klicka här och se vilka bloggar som är nominerade i de olika kategorierna. Det är ingen dålig skara med bloggar jag står emot. Riktigt kul och jag är så barnsligt stolt av att vara nominerad. Så, i morgon 7/11, finner ni mig i Stockholm på Mitt Kök-mässan. Så spännande och SÅ kul att få vara med i det här! Hoppas att vi ses! (Jag är den som har kortast naglar och rufsigast hår samt den som ser ut att vara speedad på valium. Typ.)
Ni som känner mig vet att jag avskyr sådana här prjippodagar, att jag tycker det är det tramsigaste som finns och jag vill liksom krypa ur skinnet så fort det nämns. Idag är en sådan dag men trots det så har jag, mitt ärkenöt, trillat dit och också gjort kanelbullar. Hur skulle jag kunna låta bli när hela facebook svämmade över av ”dehäringa” bullarna. Varför jag satte degen och smetade smöret kan man ju undra. Tja, jag vill varken vara sämre eller bättre heller för den delen så här är dom nertrôkade i en gjutgärnspanna.
Om man gör just så här, trôkar, så kan man äta ”fler” bullar pga kan aldrig bli för många. Vem orkar räkna liksom? Gör man dessutom även en plåt men vanliga hederliga snurror så är det bara att ta varannan. Varannan vatten har man ju hört talas om och det ska vara bra sägs det. Samma sak gäller vid det här. Glasklart?
Och mjölken! glöm förtusan inte mjölken! Iskall.
Kanelbullarnas recept finns här.
Vad firar vi i morgon? Rivna morotens helg?
Puss.
Jag har en pappa som mer än gärna handlar mat och jag har turen att han även vill köpa till mig. Ibland får jag sätta stopp pga fullproppad kyl och frys men allt som oftast försöker jag tacksamt att ta emot. Igår bad jag honom att köpa regnbågslax när han skulle åka till stora staden Borås. Två timmar senare landade det inte den lilla laxen, som jag bad om, utan det landade en blåval i kylen. Vilket monster. Med sina när 3,6 kg fick jag huvudbry och visste inte alls vad jag skulle göra. Jag hade ju tänkt mig en ”liten” rackare på kanske 2 kg som skulle få tillagas i folie. Nu blev det folie ändå men att ta hela skulle kräva sin ugn så det fick bli en ”liten” bit av den och resten fick bli kotletter som åkte in i frysen till ett annat tillfälle. Lax har vi så vi klarar oss ett bra tag framöver.
Laxen la jag tillsammans med fänkål, citron, dill och smör i dubbla folieark. Kryddade med lite allt möjligt – peppar, chili av olika sorter, salt. Skickade in i ugnen på 200 grader i drygt en timme. Eftersom jag gillar torr fisk så skulle jag egentligen låtit den gå ett litet tag till men hungern sa stopp och den fick komma ut. Servera med kokt potatis och det smälta smöret.
Tack för maten, pappa.
Zucchiniplättar har tagit mig med storm. Sopat undan min matta. Jag är helsåld.
Förra veckan gjorde vi dom här plättarna för första gången och jag ljuger inte när jag säger att jag lätt skulle kunna äta det varje dag. Det är så vansinnigt gott. Idag blev de om möjligt ännu godare tillsammans med söta smörslungade morötter och salt bacon. Vi pratade inte med varandra under lunchen. Mycket ovanligt och ett bra tecken på att det smakar som det ska.
Eftersom jag är svensk så måste vi ta lite väder också. Nu börjar det vända. Förmiddagen har varit snorkall och regnig men nu verkar det ha skärpt till sig och solen har så sakteliga börjat visa upp sig. Helt bra är det inte än men jag tar tuppluren nu och när jag vaknar så har jag bestämt att det ska vara 18 grader, vindstilla och alldeles ljuvligt. Vi säger så. Nattinatti.
Hela eftermiddagen har jag legat i sängen och stirrat i taket och haft varken ork eller lust att göra nånting. Eller lust har jag nog haft men ingen ork. Nåt åt det hållet. Tupplurarna har avlöst varandra. Strax efter 19 nu på kvällskvisten fick jag upp ångan i i alla fall en knapp halvtimme och det får jag ändå vara nöjd med. Smörkaka alt vaniljkaka alt smördegskaka. Använd det ordet som ligger bäst i munnen. Oavsett vilket så är detta en kaka som stillar det mesta. Nu är jag dock helt slut och ska äntligen få gå och lägga mig. Godnatt.
Ett muffin som är smäckfyllt med clementin, kan det vara något? Oja! Det kan det sannerligen. Det blir ett syrligt bakverk, utan tvekan! Att sedan dela på det, spritsa i en smörkräm med smak av citrus och avsluta hela härligheten med att hälla blodapelsincurd på toppen är en match made in heaven! Jösses, vilken smak-kombination. Strör man även över lite hyvlad choklad och rostade mandelspån är lyckan total för en väldigt lång tid framöver.
Luftiga muffins går alltid hem, i alla fall hos mig, och det är så barnsligt enkelt och snabbgjort. Får man spontanbesök så är det nog det bästa och i särklass enklaste man kan göra, med undantag för kladdkaka för den behöver inte ens svalna innan man kan sätta tänderna i den men kladdkaka kan vi ta en annan dag. Den har även en alldeles egen dag i kalendern. Det borde detta också ha så, 20 dec – Clementinskapelse med blodapelsincurd! Notera.
Blodapelsincurd är gjort på precis samma sätt som citronvarianten. Tyvärr var inte mina tillräckligt ”blodiga” och den ljuvliga färgen uteblev men smaken, SMAKEN, är blodapelsin och det är väl ändå det som är det viktigaste i en blodapelsincurd?
Gällande smörkrämen, gör den som du tycker allra mest om och tillsätt bara finrivet skal från en clementin och en blodapelsin.
Så, testa detta!
Jag började min dag med anfall (tröttsamt) och jag har inte riktigt återhämtat mig än men hungrig det blir jag alltid, oavsett , så att slänga ihop en enkel lunch med minimalt med ingredienser är väldigt, väldigt uppskattat.
Tunnbröd, gårdagens kokta potatis, smör och makrill på burk. Mer än så behövs inte. Toppen. Lägg ihop det i valfri ordning. En del vill kanske konstra till det och då gör man det. Smöret på toppen, visst. Knöligt men varför göra det enkelt? Smakerna tillsammans är kanon.
Makrill är inte kattmat oavsett var lille herr Solveig tycker.
Kolasås. Lite för seg men alldeles lagom salt. Perfekt!
En söndag helt i slöhetens tecken. Vi är riktigt mosiga. Mats för att han igår delade en flaska päroncognac med en kompis. Jag för att jag i natt fick lyssna på ett enormt tugg från min älskade make. Aldrig kunde jag tro att cognac kunde få truten att glappa så. En sannerligen trevlig kväll. Dom blev så snygga så. Stjärnfall på himlen var inget vi behövde. Stjärnorna satt ju precis jämte.
Vi ska ganska snart dra ner mörkläggningsgardinerna, slänga oss i sängen och glo på filmer resten av dagen men först har vi lite födelsedag att fira. Så innan det blir bingen blir det en tur till byn att lämna nybakat med ovan nämnda kolasås. Grattis på födelsedagen Zohre!