Etikett: sol


  • ESPRESSOFLOAT

    Godmorgon.
    Här har jag börjat dagen med att vakna klockan fyra, pigg som en lärka. Altandörren öppnades så fort jag behagade lyfta på täcket och kliva upp. Det är lite småkyligt fortfarande men så skönt det är med den friska luften. Det är så mycket liv och rörelse ute i trädgården med alla möjliga fåglar som sjunger upp för dagen. Det är såpass många att till och med jag kan höra dom spela. Det gör mycket för mitt välbefinnande.

    Espressofloat. Något att börja dagen med istället för det obligatoriska kaffet?

    Det är nog att dra det en smula för långt. En espressofloat ska man helst sörpla i sig på kvällskvisten och det gör ingenting om den kvällen tillbringas i en soffa på altanen i behaglig temperatur. Den ska ge tid att njuta. Slänga upp fötterna på bordet, rensa huvudet och bara vara.

    Float är oftast coca cola och glass men det går  att variera i det oändliga (nästan) med valfri sötdricka och glass. Har du aldrig provat det så tycker jag att det är hög tid nu eller ja, till kvällen då.

     


  • POTATIS. ANANAS. KORVSPETT. OCH LITE CURRY.

    Vårvädret dök upp idag. Ni vet den där solen och graderna som tickar över femgradersstrecket utan några större problem (jag har sett den, solen,  i ganska många dagar denna veckan men temperaturen har saknats)? Då fick vi fart och röjde upp på altanen och drog fram grillen som min man gladeligen kickade igång så det rök och osade över hela Gällstadbygden. Det är ju inget nytt men det där med grillat är något speciellt ändå. Det är inte bara maten utan det är hela grejen. Att laga och äta mat utomhus är grejen.

    Vi har bott här i vårt hus i sju år i år och varje år har vi köpt grill. Kol, gasol, kol, gasol…. Nu verkar vi ha landat och kommer stanna vid kol och tänker inte byta ut vår älskade kolgrill. (man ska aldrig vara helt säker, det kan bli så att vi i sommar kör med båda varianterna)
    Kol är godast men gasol är enklare. Det går snabbt att få upp värmen och det är lättare att justera men smaken är långt ifrån den där rätta.  Tycker vi. Vad tycker du?

    På våra tallrikar serverades det en potatissallad med ananas och curry och ett korvspett med ananas och majs. Det smakade verkligen inte skit så att det störde.

    (mer …)


  • ETT LYCKAT MISSLYCKANDE. KOKOS & ANANAS.

    Ibland blir det inte riktigt som jag har tänkt mig. Detta var tänkt att bli en krämig historia till glass men slutade i någon form av sorbet fast ändå glassigt. Typ. Smaken är det absolut inget fel på. Kokos och ananas i samma tugga ÄR gott. Så är det bara! Smakerna tar mig till sommaren, solen, en hängmatta under stora lönnen och en bok. Jag blir lugn av kombinationen. Jag känner solbrännan på axlarna, den där brännan som inte alls var tänkt att svida sådär somrigt men som ändå gör det.

    Att den blev mer som sorbet ser jag inte som något negativt alls, det gör bara att den passar ännu bättre när det är varma vindar och strålande sol. Det svalkar mer, inifrån och ut. Det är fräscht, lite sött och syrligt.

    Vill man inte äta den som glass/sorbet så kan man skopa upp en kula och lägga i ett stort glas och hälla över nån sötsliskig dricka – Vips så har man en float som man sent kommer glömma.

    Idag får engelskan vila. Orkar liksom inte tänka. Google translate får göra jobbet.
    (mer …)


  • MANGO & VIT CHOKLAD.

    Det blir glass och lite till. Läs om du orkar.

    Det finns en glass som min syster har förälskat sig i rejält. Varje gång hon kommer hit så pratar hon om den där glassen men jag kommer liksom aldrig till skott att göra det igen. Troligtvis beror det på att jag vill sällan göra samma sak två gånger utan vill, när jag liksom ändå är igång, testa nya saker och smaker. Glassen hon vill ha är Mangoglass med vitchokladkross (klicka för att komma till receptet). Just den glassen är väldigt lätt i smaken och konsistensen, det är ingen maffig glass vilket betyder att det i princip går att äta precis hur mycket som helst. I princip. Nångång tar det naturligtvis stopp. Eller?

    Nu har jag gjort en annan typ av mangoglass med vit choklad. Den är gräddigare och lite krämigare. Om jag får bestämma så tycker jag den är lite bättre trots att den enbart är smaksatt med arom och innehåller ingen mango alls. Om jag, mot all förmodan, skulle få för mig att göra samma smak en gång till så ska jag absolut prova att göra den med riktig mango istället. Då blir det nog, om möjligt, ännu bättre. Anledningen till att jag tycker att den nya varianten är bättre är för att den innehåller det som många nog tycker är onödigt – gelatinblad och glykos. Det är dom två ingredienserna som gör hela glassen. Det är dom som gör att glassen håller sig fräsch och mjuk trots att den står i frysen i flera dagar efter. Den blir inte isig och den blir inte sådär fet att den åker kana i gommen. För att få till en riktigt bra glass så krävs dom två ingredienserna – Tro mig!

    Gör glassen.

    Nu blir det personligt. Jag vill tala om. Jag behöver berätta.

    Jag är inne i ett skov i nuläget, ett skov som troligtvis kommer att ta knäcken på mig. Jag har anfall som varar i 10-12 timmar, varje dag! Jag lovar att humöret blir inte toppenbra av det. Jag är arg, ledsen, förtvivlad och förbannad om vartannat. Det finns verkligen ingenting jag kan göra åt det mer än att köra huvudet i kudden och hoppas på det bästa. Hoppas att jag kan öppna ögonen efter någon timme och vara stabil igen. Om inte, är det bara att göra om samma procedur att köra huvudet i kudden, försök somna för att sedan vakna i tron om att anfallet har gett vika. De senaste dagarna har jag fått göra om den proceduren många gånger utan något trevligt resultat. Nu har jag lärt mig att ljudbok kan hjälpa mig med den värsta stunden av maktlöshet. Även om jag hör som en kratta så trycker jag in dom där lurarna i öronen, höjer ljudet till max (en och annan trumhinna hade nog pyst vid det laget) och lyssnar, försöker förtränga att världen på andra sidan ögonlocken snurrar likt en jojo i full snurr. Det går sådär men det går. Det måste gå, jag har inget alternativ.

    Jag önskar så att jag kunde visa hur det snurrar, hur det känns som att hela huvudet är på väg att skruvas av. Känslan när huvudet släpper från kroppen och kastas ner mot golvet. Golvet som jag inte vet om det är upp eller ner. Hur känslan är att försöka hålla fast huvudet mellan händerna för att på något sätt förvissa mig om att det visst är stilla. Jag önskar även att jag under dessa anfall hade möjligheten att spela in hur det låter i min öron, hur tinnitusen drar igång på alla möjliga instrument. Allt från blockflöjt till flygplansmotorer, trummor och fiol. Innan jag insjuknade i det här fullständigt vidriga visste jag inte vad yrsel var och jag kunde aldrig förstå hur tinnitus faktiskt kan låta. ”Men lite yrsel är väl inget och ett litet pip som låter i bakgrunden kan väl inte vara så illa?” Det kan det! För det är inte lite yrsel och det är inget litet pip. Det är tortyr av värsta sort. Maktlöshet som varvas med ovisshet. Hur länge kommer det vara denna gången? Kommer jag någonsin att kunna sätta mig upp igen? Vågar jag gå ut? Vågar jag åka till en vän utan att köra av vägen eller kommer jag bli stående vidväggrenen och försöka hålla fast huvudet som inte längre sitter fast? (jag kör sällan bil själv av just den anledningen) Hinner jag gå ut med hundarna eller får dom en hel dag inne med en blåsa som är på väg att sprängas? Hur länge blir jag sittande? Kan jag se siffrorna på telefonen så jag kan ringa någon, någon som jag inte hör om den svarar i andra änden? Vem tar hand om det som kommer ur min kropp när jag inte längre orkar hålla emot? Är jag hemma? Är jag ensam? Vart är jag? Allt samtidigt som jag tänker på min man, han som står där som en klippa i full storm, han som håller mitt huvud när jag inte längre orkar, han som lägger handen på min rygg. Min man som kämpar med inte bara sin egen oro utan även min, han som försöker förstå hur han ska göra för att underlätta mitt kontrollbehov under anfall, han som tar hand om allt och torkar mina tårar när jag i min förtvivlan säger ”förlåt förlåt förlåt, förlåt för att jag utsätter dig för det här.”

    Innan jag blev sjuk visste jag inte vad kontrollbehov var. Det var något som jag tyckte var störtlöjligt. Slappna av! Nu är jag av en helt annan tro och jag har ett sjukt kontrollbehov. När jag är ”frisk” och har balansen under någorlunda kontroll måste jag göra allt, ingen får göra det åt mig. Det ska göra på mitt sätt för när jag ligger där i sängen med skruvande huvud och har jävulens orkester i öronen måste jag släppa allt och låta någon annan ta hand om livet, ta hand om mig.

    Livet med meniere är inte bara ”lite yrsel” och det är inte ”lite pip”. Det är ett rent helvete. Ett snurrande helvete som gör så fruktansvärt ont psykiskt och tyvärr även ibland fysiskt när kroppen inte orkar hålla emot, när benen ger vika och segnar ihop likt spagetti som precis skickats ner i kokande vatten, när kärlen runt ögonen brister av kräkningarna som pågår i timmar och när man i ren förtvivlan slår pannan i väggen och önskar att livet tar slut här och nu. Jag orkar inte mer! Jag blev ”lovad” färre anfall, kortare anfall men tyvärr så följer jag inte den mallen heller. Allting blir mer och mer, värre och värre.

    Positivitet kan man komma långt med sägs det, idag vet jag inte ens vad positivitet är. Jag vet inte idag. Jag vet nu. Nu är det stilla, ljudet dämpat. Jag har en maskin tvätt att hänga upp, en diskmaskin att tömma och en säng att bädda. Hinner jag eller blir det en dag med händerna krampande runt huvudet i alla dessa timmar igen? Jag vet inte och det är det som gör så förbannat ont!

    (mer …)


  • FRUKOSTJUICE. BLODAPELSIN. APELSIN. MANGO.

    Här duggar uppdateringarna glest. Det enda jag kan skylla på är att jag på nåt sätt har lyckats med att prioritera mig själv, mitt liv och det som kommer med det. Det har varit bra dagar (nästan två veckor) att bara släppa allt och inte känna några som helst måsten. Det har varit välbehövligt både fysiskt och psykiskt och absolut något som jag ska komma ihåg att göra oftare.

    De senaste tre dagarna har jag tillbringat i sängen tillsammans med böcker och det har varit helt fantastiskt avkopplande. Visst, jag får skylla på den där envetna balanssjukdomen (och böckerna om Mr Grey. Dom som jag vägrade att läsa men som ändå hamnade i mitt hem. Jag är helt tagen. På tre dagar har jag läst ut dom. Sorg.  Jag trodde att det skulle vara böcker som bara var porriga, sliskiga och perversa men det var raka motsatsen, visst, lite (mycket) porr är det men det är inte hela grejen. Kärlek, sorg, ensamhet, tillit….det var allt som jag inte hade förväntat mig. Fint!) som sett till att jag varit tvungen att ligga där men ändå har det fått mig att slappna av. Nacken är inte längre stel och hård som betong, huvudet och käkarna värker inte lika mycket. Som sagt, detta behövde jag!

    Nåväl, nog om dravel och till något annat gott, böckerna skulle jag kunna prata om i en evighet. Ni har väl skaffat er en juicepress/råsaftscentrifug? Om inte, gör det bara och när ni ändå är igång glöm inte att köpa blodapelsiner. Dom sjunger på sista versen men är det inte försent. Dom är saftiga, söta och alldeles underbara nu. Pressa ett gäng tillsammans med ett par apelsiner och en mango. Vips så finns det är juice som sent ska glömmas!

    Jag vill önska er en fin fredag och hoppas att solens varma strålar värmer er på den väg ni går. Ta hand om dig!

     


  • LÄNGTAN. HALLON – DOFTEN AV SOMMAR.

    Någon gång ska jag sluta klaga på kylan men inte idag. I vårt svinkalla hus är det inte alls svårt att längta till sommar och värme. Fullt påklädd under filt hjälper inte. Jag vill ha behaglig temperatur, jag vill kunna andas utan att förfrysa näsan och jag vill kunna ha öppet och känna den ljumma tvärdraget. Det är långt kvar. Alldeles för långt. Under tiden får jag drömma. Hallonsorbet hjälper till.

    Det är inte mycket som slår en hallonsorbet en varm sommardag. Det svalkar hela själen. Det är sött, syrligt och alldeles alldeles underbart. Att det är enkelt att göra gör det ju inte sämre. Vill du ha en riktig ”express-hallonglass” istället för sorbet mixar du frysta hallon med vaniljyoghurt (1 dl bär + 1 dl yoghurt) och serverar genast. Mycket uppskattat av stora som små. Busenkelt!

    (mer …)


  • THEODOR PARIS

    Alltså, här är den! Teburken! Eller teburkarna som det nu har blivit. Den rosa fick jag i en gåva och man kan säga att jag fastnade direkt. I den svarta påsen gömde sig en låda som i sin tur innehöll en teburk som skulle få mig på fall. Så otroligt vacker. Det är genomarbetat och det känns så enormt lyxigt vilket det också är. Utseende säljer, i alla fall till mig, för jag började direkt söka efter vart jag kunde hitta fler. Och fler finns det, varje färg har en väldans massa olika smaker. Det är gröna teer, röda rooibos, svarta och så örtteer. Jag blev alldeles villrådig.

    Eftersom jag är babyblå ända in i själen så var en i just den färgen ett måste. Min färg, mitt te. I den blå döljer det sig ett örtte – Honeybush. Jag har inte hunnit med att provsmaka det än men jag gissar att min lördagsfrukost kommer att vara väldigt behaglig.

    Det här är som en rysk docka, ni vet dom där som det gömmer sig en docka i varje och efter varje docka blir den bara sötare och sötare. Precis samma!
    Lyx på burk!

    Om ni sitter på en reflexskärm i någon form, använd då den när ni fotograferar så slipper ni ”blänket” som jag inte orkat fixa bort i dessa bilderna. Bara som ett litet tips så här i början av helgen.

    Trevlig lördag på er!


  • HJORTFÄRSBIFFAR OCH KARLJOHAN.

    Idag har solen värmt ett väldigt fruset Södra Säm. Vi passade på att vara ute, plocka upp lite här och där i garage och på ränne. Tänk att så fort den där gule saken på himlen visar upp sig så infinner sig hoppet att det finns nog en vår i sikte även detta året. Det känns ända ner i lilltån när kroppen laddas av solen. En ljuvlig känsla! Jag satt där på gräsmattan en stund och bara njöt! Jag vill ha mer, hela tiden!

    Nu har mörkret återigen lagt sig och solen försvunnit där borta in i skogen. Även mörkret har sin tjusning. Nu får vi istället tända ljus inomhus, starta upp kaminen och glida omkring i filttofflor och se ut genom fönstret och se en och annan räv dra förbi på åkern. Det är det bästa med att bo på den platsen som vi gör. Vi har bara skog och åkrar och hur mycket jag än vill flytta till en större stad så skulle jag aldrig vilja byta bort det här. Livet på en pinne.

    På våra tallrikar idag, denna ljuva dag, serverades det hjortbiffar. Något som jag aldrig har ätit och heller därför aldrig gjort. Trots detta så måste jag nog säga att jag lyckades rätt bra eftersom det smakade helt fantastiskt gott. Inte för att det är något avancerat alls men ändå. De är gjorda på i stort sett samma sätt som vanliga hederliga biffar men helt utan skorpmjöl och ägg. Om det är sista gången som jag äter hjort? Troligtvis inte.

    (mer …)


  • LAXBURGARE MED TORTELLINI

    Här var planen att lägga upp läckra och läskande bilder men tyvärr ville inte min kamera behålla bilderna på minneskortet. Det måste vara kamerans fel och inte mitt, eller? Jag kan ju inte ha formaterat det innan jag tömt kortet. Icke!

    Eftersom det var så förbenat gott och enkelt så känner jag att jag nog ändå måste lägga ut receptet åtminstone. Inte för att det var några krångligheter alls egentligen men en påminnelse om hur gott det faktiskt är med laxburgare är ett måste och som sagt, det är inte alls svårt att göra. Det kan tänkas bli lite disk men det får man helt enkelt tåla. Något ska man ju ha att göra medan man smälter maten?

    Laxburgare är även något att lägga på grillen! Servera med bröd och allehanda tillbehör. Så istället för att visa burgaren tillsammans med tortellini så får det bli en bild från några somrar sedan då vi kickade igång grillen och flipprade burgare som aldrig förr. Åh, du älskade sommar!

    Eftersom det snart är jul så får kommer här även receptet på världens bästa hamburgerbröd. Lova att ni testar lax istället för vanliga traditionella hamburgare nästa gång? Oavsett om det är till tortellini med broccoli och sallad eller om det är med bröd så är det så in-i-helvete gott!

    600 gram laxfile
    1 liten gul lök
    salt & peppar
    Ta bort skinn och ben. Mixa tillsammans med löken. Salta och peppra. Forma till 5-6 burgare och ställ dem kallt i kylen tills det är dags för grillen. Grilla dem 5-6 minuter på varje sida.

    Hamburgerbröd

    25 gram jäst
    2 dl mjölk
    1 msk olja
    1 msk socker
    6 dl vetemjöl
    1 tsk salt

    Sesamfrön

    Smula jästen och ljumma mjölken fingervarm. Rör ut jästen i lite av mjölken innan du slår på resten. Tillsätt olja, socker, salt och mjölet. Spara lite av mjölet till utbakningen. Knåda degen smidig och lägg den under bakduk för att jäsa sig till dubbel storlek, ca 30 minuter. Ta upp och dela den i 5-6 bitar och forma dem till små bollar och platta ut dem, ca 2 cm höga. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, pensla dem med mjölk och strö över sesamfrön. Grädda dem direkt i förvärmd, 250 grader, ugn i 8-10 minuter. Låt dem svalna på galler.

    Dressing

    1 dl majonnäs
    1 dl bostongurka
    1 tsk cayennepeppar
    1 tsk chilipulver
    salt & peppar

     


  • FETAOST OCH MOROT I ALLA VINKLAR.

    Mat behöver inte bli svårare än så här. Morötter och rödbetor i ugnen och en snabb, enkel kräm med fetaost, honung och timjan. För min del räcker det alldeles lagom och något kött behövs egentligen inte men eftersom han den där som jag är gift med gärna vill ha grillat kött så fick det bli en bit till men som sagt, det går att utesluta helt. Smakerna av grönsakerna och krämen klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.

    (mer …)