Det finns inte så mycket att säga om det här mer än GÖR DET så fort vinbären blivit sommarröda.
Krispig och söt paj med syrliga vinbär är livet på en pinne. Flädermarängen gör hela upplevelsen komplett.
Etikett: solveig
-
PASTA MED SOLVEIG
Vi har som bekant ett mindre zoo, den psykotiska varianten, här i vår familj med två hundar (Svea & Hjördis) och tre katter (Solveig, Sture och Kjell von Skräphög). Dom är alla väldigt, med betoning på väldigt, speciella vilket alla djur i och för sig är men jag vill tro att våra är inte riktiga på en endaste fläck. Det sägs att man blir som man umgås. Om det är djuren som format oss eller om det är vi som har format dom låter jag vara osagt.
Nåväl, en av katterna – Solveig von Skräphög, är min stora favorit i alla kategorier och jag misstänker lite smått även om det kanske kan dra åt det narcissistiska hållet, att det är ömsesidigt. Han är med mig precis överallt, hela tiden, jämt. Oavsett vad jag än gör så är han där, är det något som tar tid lägger han sig på golvet och sover tills jag drar vidare till något annat. Så när jag lagar mat är han där, antingen så sympatiäter han samtidigt eller så ligger han där på bordet och håller kollen på mig. Eftersom han inte äter (ingen av dom gör det förutom Kjell som kan få lite majscravings med jämna och ojämna mellanrum) något annat än sin egen mat så ligger han inte där för att vänta på att smaka utan han vill helt enkelt bara vara med. Ljuvliga Solveig.
Så när jag häromdagen skulle fota och sedan äta pasta var han i vanlig ordning på plats. Jag har tröttnat eller rättare sagt, jag vill inte längre schasa undan honom när jag fotograferar så då får han helt enkelt vara med och göra bilderna lite annorlunda istället. Han är bra till mycket unge herr Solveig.
Pastan på bilderna är en riktigt enkel och lagom smakrik historia. Nästan en klassisk sak. Det tar inte mer än 10 minuter att få den serverad.
400 gram blandfärs
1 gul lök
1 grön paprika
2 msk tomatpuré
1 burk plommontomater, märket mutti
salt & peppar
ev rödvinsvinägerpasta
smör till stekningKoka pasta. I med köttfärsen bryn den nästan färdig. Skala och hacka löken och lägg den och paprikan tillsammans med köttfärsen. Salta och peppra. I med tomatpuré och plommontomaterna. Känner du för det så stänk i lite rödvinsvinäger. Ta en skvätt vatten i burken och häll i köttfärssåsen. Låt det hela puttra tillsammans under tiden som pastan kokar färdigt. Servera!
Söndag. Regn. Rusk. Höst.
Nu tar jag filten och boken.
-
VARFÖR GÖRA DET ENKELT NÄR MAN KAN GÖRA DET VÄLDIGT ENKELT?
Jag började min dag med anfall (tröttsamt) och jag har inte riktigt återhämtat mig än men hungrig det blir jag alltid, oavsett , så att slänga ihop en enkel lunch med minimalt med ingredienser är väldigt, väldigt uppskattat.
Tunnbröd, gårdagens kokta potatis, smör och makrill på burk. Mer än så behövs inte. Toppen. Lägg ihop det i valfri ordning. En del vill kanske konstra till det och då gör man det. Smöret på toppen, visst. Knöligt men varför göra det enkelt? Smakerna tillsammans är kanon.
Makrill är inte kattmat oavsett var lille herr Solveig tycker.
-
ATT VARA DEN UTVALDA OCH ETT STYCKE KÖTTFÄRSSOPPA
Idag har det serverats köttfärssoppa här i huset Rud uppe på södra Säm. En perfekt soppa för dagen, lite åt det hetare hållet. Det blåser som aldrig förr och regnet det slår som spön i backen. En riktigt skön dag om ni frågar mig. Jag gillar detta. Mörkt, ruskigt och kyligt!
Innan jag ger er receptet så vill jag att ni tar en titt på världens, i särklass absolut bästa katt – Solveig von Skräphög. Han är min katt, bara min! Att han skulle komma till oss var inte alls självklart eftersom vi hade kattätande hundar. Han la sig i mitt knä när jag satt i köket hos lillasyster. Det var en snabbvisit. Han kom till mig och där har han stannat. När han låg där i mitt knä, alldeles jätteliten och vacker så knep han tag i hela mitt hjärta. Jag fullkomligt älskar Solveig och det är ömsesidig kärlek. Ända sen han låg där i mitt knä så var det klart – han skulle med mig hem! Så enkelt var det men så enkelt blev det inte för jag gjorde det dessutom lite svårare för mig. Det blev tre katter tillslut, en bror och en syster skulle naturligtvis få flytta med (hela kullen). Jag upptäckte att kattätande hundar inte går att konvertera till vegetariskt hur lätt som helst så det blev dryga 2 veckor med pyssel av den jobbiga typen. Det var ett fruktansvärt pusslande fram och tillbaka med katter och hundar. Några inne, några ute, en del i vardagsrummet och resten i köket.
När Julia på fredagen, efter 2 veckor och 1 dag, la ner stridsyxan var det en glädjens dag och sedan den dagen lever katter och hundar i en härlig symbios. Älskade Julia, jag är så glad att hon fick visa för oss att hon visst skulle klara av att leva med katter. Nu springer hon i himlen men världens alla änglakatter.
När det handlar om mina djur så blir jag så barnsligt fjantig. Jag vet inte varför men dom betyder nåt så otroligt mycket för mig. Dom är dårar och idioter hela bunten men vem är inte det? Här får man vara dåre och idiot bara man är det av rang. Nån klass måste det vara på det och den klassen är det inte alla som håller. Hjördis, Svea, Solveig, Sture och lilla Kjell gör det absolut och dom är precis lika självklara här som vilken annan varelse som helst. Jag har skrivit om djuren förr och jag gissar att det inte är för sista gången nu heller. Solveig var honkatt första veckan och Kjell var hankatt. Att byta namn var aldrig aktuellt. Dom är ju Solveig och Kjell. Så rätt!
Han valde mig!
Nåväl, sluttramsat. Köttfärssoppa var det ja. Med hetta dessutom. Hösten är soppornas tid, helt klart. Det är verkligen helt perfekt på precis alla sätt. Man kan blanda och ge som man själv känner och det behöver inte kosta massa pengar. Att det värmer inombords när det blåser utomhus gör inte det hela sämre alls.
Vilken soppa är din favorit?
