HelenaLjunggren.com

En fotografisk matblogg

Etikett: strössel

  • STRÖSSLAT

    strösslat

    Man kan ju tro att jag har lärt mig från tidigare ”strösseltillverkning” och att jag insett att fyra äggvitor eller mer blir typ en miljard ”strösselsträngar” att spritsa. Så är inte fallet. Jag tror inte att jag är en sån som lär sig av sina misstag. Jag arbetar tydligen inte så och det resulterade i ett kök i kaos. Strössel både högt och lågt. Kletigt är det dessutom och när man börjar bli lite trött i spritsarmen går det inte längre att ansvara för sina handlingar men när allt är färdigt och strösslet ligger i sin burk är det värt allt besvär. Det här smakar så mycket mer än köpevarianten. (hallon, blåbär, citron och mango)

    Vill du prova är mitt tips att börja med en äggvita och blanda den med såpass mycket florsocker att det är en trögflytande smet. Smaksätt och färga efter tycke och smak. Läs mer här.

  • Doughnut. Flôtmunk. Dônare.

    doughnuts

    Personligen så använder jag mig av dônare för det är precis vad det är. En riktig flôtig dônare! Ett ord som min morfar har myntat för många herrans år sedan. Det har hängt med kan man säga. En riktig dônare finner man i USA och ingen annanstans men eftersom det är så fasligt långt dit så får jag nöja mig med att göra mina egna. Inte samma klass men det är baskemig inte långt därifrån.

    Helst vill jag ha dom endast med socker men eftersom jag idag har en jobbig ångest och oro i kroppen så behövde jag både pyssel och färg i tillvaron. Började dagen med ett riktigt jobbigt anfall som höll i sig från 7-snåret fram till 12. Då var jag inte så kaxig. Jag hatar dom långa och segdragna varianterna, dom där då jag ligger som en halvkokt spagetti och har ingen aning om hur jag ska bete mig. Alla anfall är såklart jobbiga men dom som ger sig efter en timme är lättare att genomlida. Ganska logiskt. Nåväl, en dônare eller tre får kompensera helvetet. Dom gjordes igår så dom har sunkat ihop sig något. Dom är trots allt godast precis när dom kommer från oljan och har fått svalna till sig något. Man kan inte få allt! Glasyren har dock kletats på idag.

    Nu sitter jag här och är sockerkickad fast det är en myt och funderar på om det var värt att smäcka i sig två på raken. Jag vet inte riktigt men skit i det, dom är ganska små och det var GOTT!

    (mer …)

  • MJUKGLASS. CITRON & VANILJ.

    Citron & vanilj

    Det här kan vara det absolut godaste glassen jag gjort. Smaken är helt fantastisk. Kombinationen citron & vanilj skulle visa sig vara godare än vad jag först trodde. Jag har inte använt mig av färsk pressad citron utan har kört på arom. Fy mig kanske men med facit i hand var det ett smartdrag utan dess like. Eftersom det är mjukglasstider valde jag att göra den som mjukglass men känner man för det är det bara att frysa som vanlig glass och skopa upp valfri mängd. Precis hur bra som helst!

    På toppen ligger det hemmagjorda strösslet och gottar sig.

    Jag säger det igen, igen och igen – Gör din egen glass!

    (mer …)

  • EGET STRÖSSEL.

    STRÖSSEL

    Äntligen har jag testat att göra eget strössel. Det blev förvånansvärt bra.  Förarbetet innan det blev små krispiga söta rackare var allt annat än behagligt. Jag har fortfarande träningsvärk i nacke och händer. Att spritsa tar på krafterna. Helt klart. Mycket spritsa blir det dessutom, speciellt när man inte fattar hur mycket fyra äggvitor och 1,5 paket florsocker är. Jag hade precis gjort glass på fyra äggulor och hade då lika många äggvitor över så jag tänkte ”Äh, så mycket kan det ju ändå inte bli!” Det blev det! Hela köket har varit fullt med bakplåtspapper fullproppade med tunna ”strösselstänger”. I närmare ett dygn har det fått torka och nu på morgonen var det bara att börja dela med fingrarna. Rulla bakplåtspappret så stängerna släpper och liksom hamnar i en hög. Börja nyp.

    Det är höfta som gäller. Gör inte som jag, börja inte med fyra äggvitor. Testa med en eller två först. Tillsätt såpass mycket florsocker att det blir en trögflytande smet. Smaksätt och färga helt efter tycke och smak. Häll i spritspåsar, klipp ett litet hål och sätt igång. Låt det sedan få stå och stelna ett bra tag. Förvara i täta burkar.

    Strössla på glass, kakor eller andra bakverk.

     

  • MARÄNGER EFTER GLASSMET.

    Lakritsmaränger

    Maränger är alltid tacksamt efter att man vispat ihop en glassmet pga överbliven äggvita. Det går att smaksätta tills man storknar. Just dessa är lite i klass med mina perfekt operfekta maränger härom veckan. Eftersom jag inte följde något recept så får jag skylla mig själv. Jag tog lite si och lite så. Misstänker att marängvispet blev lite för löst och därför höll de inte formen i ugnen. Nu är tanken att de ska krossas och bli en form av strössel till glass (glassen tillverkas just nu – mjukglass – gav upp halvfabrikat och gör därför en egen) så det gör inte så mycket att formen sviker. De är smaksatta med saltlakritsarom och smakar ljuvligt!

    Eftersom jag har höftat det och då har ett mindre lyckat recept är mitt tips att söka efter ett annat – typ det här. Då blir troligtvis formen en smula bättre och marängerna sjunker inte ihop.

    Och nu till vädret. Idag verkar det vara så att vi har sista skitdagen innan det drar igång ordentligt på termometern. I morgon ska det bli sol och varmt. Ingen längtar mer än jag?

    Ha en fin tisdag med allt vad det innebär.

     

  • MJUKGLASS. MEST STRÖSSEL VINNER.

    Mjukglass - Vanilj

     

    Nu har jag gjort ett försök till den mjukglassen som säljs i mejerihyllan. Denna gången vanilj.

    Hur jag än bär mig åt så kan jag inte få detta till att bli något som jag kommer vilja köpa igen. Tyvärr väntade jag alldeles för lång tid innan jag vispade upp den efter frysningen. Trots att den fick stå framme i rumstemperatur ett bra tag innan jag vispade så blev den alldeles isig och ville inte alls bete sig som en mjukglass ska göra. Smaken behöver vi inte ens nämna. Jag kommer fortsätta att köpa min mjukglass på det enda rätta sättet – från riktig maskin. Mjukglass är ändå viktiga grejer!

    Våra hundar tyckte dock om det. De knastrade glatt i sig strössel och senare då även glassen. Den knastrade nog lite den också.

    Om du ändå känner att du vill prova, vilket jag tycker att du ska göra, så är mitt råd att följa instruktionerna på förpackningen och vänta inte längre än vad det står även om det står att det ska gå att vispa upp den efter fler timmar. Den gör inte det. Det blir inte bra. Tro mig. Jordgubben igår var betydligt bättre. Både i konsistens och smak. Nu är det bara chokladsmaken kvar och jag ger mig inte. Den ska provas den också. När den kommer till vår lilla Ica.

  • GLASS MED JORDGUBBSCRISP.

    Crisp är kanske inte rätt ord för det är egentligen typ strössel och säljs vid bakartiklarna på Ica. Ett strössel som smakar jordgubb. Det skulle visa sig vara alldeles strålande i glass. Alltså inte bara på toppen. Det blir en lite syrlig smak av dom och det knastrar gott i den lena mjuka glassen.

    Här har jag blandat det i en vanlig hederlig vaniljglass (utan saft och zest från citron)utan några som helst konstigheter förutom att jag har droppat i några droppar karamellfärg i smeten för att få en lite annan färg än vaniljglassfärgad. Nu skulle det visa sig att strösslet/crispet släppte lite färg också den sista stunden i glassmaskinen så karamellfärg är absolut inte nödvändigt alls.

    Det behöver inte vara just vaniljglass som man kan blanda i jordgubbscrisp. Testa det som låter gott i tanken. Chokladglass med jordgubb? Citronglass?

  • KALL GLASS


    Har du en glassmaskin i skåpet som du glömt bort? Plocka genast fram den och skapa dig din egen glass. Med ett vanligt hederligt vaniljglassrecept kan du fixa smakkombinationer som du sent kommer att glömma. Om du ens gör det någon gång.

    Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Glass är inte svårt att göra men för att få en riktigt fin, krämig och välsmakande glass så krävs det att smeten får svälla och ta den tiden på sig som den behöver för att tjocka till sig för att det ska bli ett så bra slutresultat som möjligt. Att göra snabbglass är långt ifrån lika bra som att göra den med omsorg. Tycker i alla fall jag men vi är alla olika. Någon kanske tycker om hård och isig (isig blir den om den inte får gå tillräckligt länge i maskinen eller vispats upp flera gånger under frystiden (utan maskin) glass. En glass som aldrig kan frysas och plockas fram igen utan att ha blivit stenhård och krispig av is. Jag är inte en av dom.

    Att ha gelatin och glykos i glassen är också en smaksak men med båda dom ingredienserna blir glassen mycket smidigare, lenare och krämigare. Utan gelatin tycker jag att glassen har en tendens att åka kana i gommen och efterlämna nånting som känns sådär äckligt fett. Det vill jag undvika och använder mer än gärna både gelatin och glykos.

    Vilken smakkombination skulle du vilja ha?
    (Återkom så kanske den tillverkas i mitt kök och läggs upp här på bloggen med hänvisning till din egen blogg såklart)

    Om det är så att du har lite problem med att läsa receptet på bilden så klicka på länken här under.

    (mer …)

  • CAPPUCCINOGLASS MED CHOKLAD


    Min nya last här i livet är cappuccino (jag misstänker att det är den som får mig att tappa matlusten och hungern) och jag tar gärna både en eller fyra om dagen. Det härliga skummet med lite socker strött på toppen får mig att le från öra till öra. Det är gudaljuvligt!

    Att göra en glass av härligheten var lika självklart som att andas så sagt och gjort, här är den. Cappuccino med en uns choklad. Glassen är riktigt krämig, len och har en alldeles perfekt smak av dem båda. Den är inte för söt och den går att äta sked på sked på sked. Eller tills kroppen rasar helt enkelt. Hur långt man kan gå får var och en avgöra själva.


    Jag har slöat och använt mig av en cappuccino-kapsel men känner man för det, vilket jag egentligen tycker att man ska göra, gör man en riktig cappuccino och skummar mjölken rejält. Inte för att jag tror att den skummade mjölken gör någon skillnad men det känns mer rätt så. Ibland tar man den enkla vägen, det ska man inte vara rädd för att göra för det är inte alltid fel. Så är det! Faktiskt.

    En sådan här glass ska alla ha i sin frys. Punkt.

    Jag är inte italienare så jag tror faktiskt att jag ska ta och göra mig en riktigt krämig och fin cappu att avsluta kvällen med. I Italien skulle man aldrig få för sig att dricka något sådant med mjölk efter 11 på förmiddagen, då är det bara espresso som gäller. Ja si italienare, di är för knasiga!

    Ta hand om varandra. Trevlig helg!

    (mer …)