Äntligen har dom kommit, dom där sura (nu är dom inte så sura men kommer bli) men ack så goda rackarna. Rabarber! Bladen är alldeles skrynkliga och stjälkarna smala och späda. Precis som dom ska vara!
Rabarber för mig är väldigt mycket barndom och det påminner mig om när vi var ”tuffa” och smög in i trädgårdar och knyckte åt oss en hel drös med stjälkar. Egentligen gick dom ju inte att äta pga alldeles för sura för barnsliga magar men det var ändå nåt speciellt att tugga och försöka hålla masken. En hade ju ändå varit lite fräsig och gjort något förbjudet. Idag kan jag önska att barn skulle försöka smyga sig in i trädgården. Det hade varit lite underhållning faktiskt men tyvärr lär det nog inte hända. Gör man inte så idag?
Jag har haft en enveten inflammation i min axel och arm, i biceps och bicepssenan för att vara mer exakt. Jag tror aldrig att jag har upplevt den smärtan någonsin förr. I tre veckor har det gjort ont men jag har inte tänkt så mycket på det mer än att jag kanske hade sträckt mig. I slutet på förra veckan insåg jag att så var nog inte fallet. Att sova på nätterna var bara att drömma om. Hur jag än låg, satt, stod så gjorde det så inibänken ont. Då började det gro i knoppen att det var nåt helt annat än en sträckning eller en nerv i kläm och jag fick uppsöka farbror doktorn. Axeln hade då svullnat upp och det gick inte ens att röra den med en strykning utan att jag hoppade högt. Fy, då var jag inte lika stöddig som när jag pallade rabarber. Nåväl, medicin och vila ordinerades och nu sitter jag här nästan helt värkfri och axeln har återfått sin form och rörlighet och nätterna börjar återigen att fungera dvs min man får sova utan att jag ropar, grinar och suckar. Alla vann på det där läkarbesöket. Whaaay!
Rabarberbröd? Klicka på länken.
Flerrecept med rabarber: