Gällstad. 32 grader. Det får räcka så.
Etikett: turkos
-
-
GLASSTÅRTA – BLÅBÄR & MINTCHOKLAD
Igår hade jag bara sötsaker i huvudet. Inte bokstavligen kanske men jag ville ha allting som var åt det sötaste hållet. Glass cirkulerade en hel del trots att jag inte längre kan äta det pga att jag dumpar bara av att se på den men det kunde inte hjälpas, glass skulle det bli och glass blev det. En chokladglass med pepparmint och after eight (lakritssirap är utbytt mot after eight). Marängen blev smaksatt med blåbär. Här är den saken som fick mig att gå i däck fullständigt för att jag hade bestämt mig för att jag visst skulle klara av att äta det. Det gjorde jag inte! Puh. Det var en kämpig eftermiddag, minst sagt. Glass är och förblir ett big no no för mig och min mage. Till nästa gång ska jag ha lärt mig det.
Vad man ska tänka på när man fotograferar glass är att glassen smälter och därför bör man ha själva omgivningen preparerad och klar. Här kan man tydligt se att jag dragit ut för mycket på tiden och tänkt och ändrat på tok för länge men nu ska vi inte hänga upp oss på småsakerna. Blåbär och mint – TESTA!
Marängerna är av den italienska varianten och dom har fått några droppar av både blåbärsarom och blå hushållsfärg.
-
AVOCADOGLASS.
Avokado i glass? Ja.
Jag kan erkänna att jag var en smula skeptisk men kände att jag ändå var tvungen för någonstans där uppe i knoppen lät det gott på något konstigt sätt. Jag hade rätt, min knopp visste vad den gjorde när den ledde mig in på avokadospåret. Med avokado mixat med lime skulle det visa sig bli en kombination som man absolut inte ska på rynka näsan åt. Glassen blir len och en aning sötsyrlig.
Hiva på en näve blåbär på toppen vid servering och allt blir precis som det ska vara.
Tänk avokado nästa gång. Du kommer inte att bli besviken.
-
MACARONS? DET HAR JAG ALDRIG GJORT!
Det var vad hon sa till mig. ”Det finns ingredienser i skåpen, bara gör, men du får klara dig utan mig!” – svarade jag.
Jag är fullständigt värdelös på det där med macarons. Jag har gjort enligt konstens alla regler. Varit supernoga med mängderna. Siktat i den tätaste silen ni kan hitta. Väntat precis så länge som det sägs att man ska göra innan man skickar in plåten i ugnen. Testat med varmluft och även utan varmluft. Alltid samma resultat. Toppiga. Gryniga. Inte macaroniga.
Så satte hon igång. Måttade, vägde och siktade i ungefär den ordningen. Duttade i färg och hummade förnöjt av resultatet. De skulle bli babyblå (MIN färg) men landade åt något som kan liknas vid turkos. Lite grönblå sådär. Fint! Hon spritsade upp femkronorsstora, i olika storlekar och former, på bakplåtspappret. Hon klagade och fnissade åt resultatet. ”Fula!” De var långt ifrån fula. De var perfekta redan där, på en plåt helt ogräddade.
Hon vispade smörkräm, delade upp den i tre skålar och smaksatte med mango som hon färgade lite gulorange, hallon som fick färgen rosa och sist blåbär helt utan essens och hushållsfärg, där använde hon blåbärspulver från Mill & Mortar som hon hittade i skåpet. Den sistnämnda var faktiskt den som blev godast om jag får säga vad jag tycker om det hela. Mango med sin sötsyrliga smak kom tätt därefter.
När de där plupparna med smet hade stått till sig i sina 45 minuter ställde hon in dom i ugnen, utan varmluft, och ställde klockan på sin telefon. Satte sig i soffan och drog av en basketmatch på X-boxet medan jag satt kvar i köket och kikade in i ugnen. Det jag såg framför mig var helt otroligt. Dom, macaronerna, betedde sig precis som dom ska. De reste sig, blev platta på toppen och fick den där ljuvliga bubbliga kransen längst ner. SÅ ska macaroner se ut! Varför hade de inte blivit så när jag gjort det? Vad har jag gjort för fel?
Hon vann matchen och kom tillbaka och tog ut läckerheterna. De är verkligen perfekta i både färg och form! Nu skulle de bara svalna så det fick bli en basketmatch till som även den blev en vinst. Tillbaka i köket. Spritsa smörkräm. Klart! BOOM! Her first macaron!
Jag var imponerad långt innan jag provsmakade och när jag provsmakade dog jag en smula. Jag hamnade i himlen!
Varför jag aldrig lyckas?
”Du är inte lika noga som mig, storasyster.” – Så enkelt är det nog. Kanske. Troligtvis hade hon bara nybörjartur, en nybörjartur som jag ska sätta på prov idag igen. Var så säkra!
-
ÄLSKADE CAPPUCCINO.
Om det är något som kan göra så att kilona som är kvar dröjer är det det här. Cappuccino! Det är min drog. På riktigt. Jag kan bälga i mig i princip hur många som helst om dagen och jag hoppar gladeligen över både middag och lunch för att istället ta två sådana här.
Fram tills vi var på Sicilien för tre år sedan kunde jag inte ens se på kaffe för att känna avsmak men så fick jag en cappuccino av min man efter frukost och där började mitt kaffesörplande. Siciliansk cappuccino är något utöver det vanliga. Nu har jag inte så många att välja på men jag tror att jag vågar säga att de är de bästa för det var helt sagolikt. När vi återigen kom hem därifrån så återgick jag lite lätt till samma avsmak som jag kände innan men så började jag tröttna på mig själv när jag hela tiden avböjde kaffe när någon frågade och sedan i juni -12 är det min drog. En cappu-maskin kom på födelsedagen och sedan dess är jag helt fast. Finns det Illy-kaffe hemma (vilket det MÅSTE göra) så är det jag som räknar timme mellan varje kopp.
Ekologiskt råsocker på toppen är ett måste. En cappu är ingen äkta cappu utan det. Bara så ni vet!