Med en hel hög tomater i kylen fick det bli en tomatsås av enklast men hetaste sort. Ge den bara sin tid på spisen så blir den alla tiders trots att man låter bli att skålla tomaterna innan. I närmare en timme fick den puttra på låg värme. Ingen brådska här inte. Ett lagom tempo för någon som feberyrslar sig genom dagen. Den här tomatsåsen har fått följa med ner i en lasagne. Älska lasagne. Den fungerar nog även alldeles ypperligt på pizza!
Många gånger när jag gör sånt här så finns det inget recept eftersom jag är egentligen bara ute efter att få fotografera. Jag försöker bara få ihop något som kan bli bra på bild, oftast fungerar det men ibland skiter det sig. Allt för att lära mig, hitta nya sätt och för att få en dum ångest att hålla sig i schack. Det är terapi för mig att få se något genom kameran. Det mesta brukar bli ätbart men det är väldigt svårt att återge receptet i skrift. Höfta och smaka av. Smaka av så ofta och mycket det går. Låter det gott? Då är det gott!
Idag går jag på Alvedon och ren ovilja att ligga ner. Huvudet är tungt som bly och näsan den bråkar så hälften vore nog. Igår slog förkylningen till från 0 till 100 på bara en timme. Ena stunden helt frisk utan några som helst känningar. En timme senare började jag känna av något märkligt i näsan och ytterligare en timme senare satt förkylningen med feber som en smäck. Ögonen blev rödsprängda och kroppen helt utmattad. Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu är det ju försent men hoppas att det försvinner nästan lika fort som det kom. Just nu går det an men jag gissar att när den dubbla alvedonen försvinner ur kroppen så är jag tillbaka i bingen. Då är då och nu är nu.